Jontes öl- och whiskyblogg

Sveriges Bryggradio

2010-08-30T18:23:00.002+02:00

Tänkte bara passa på att tipsa om Sveriges Bryggradio som nyligen startats av några hembryggare från Skånetrakten. Har ni missat detta utmärkta initiativ så klicka här. Fyra episoder finns att lyssna på än så länge. Jag håller tummarna för att det blir många fler.

Flaskning av bittern

2010-08-23T20:58:00.011+02:00

Påbörjade en två terminers bageri- och konditoriutbildning idag. Får väl se om det är lika roligt att jäsa bröd som öl. Kanske blir lite bröd och bakning också här på bloggen framöver. Vi får se. Är ganska trött nu och tänkte bara skriva lite kort om upptappningen av min senast bryggda bitter.

FG hamnade på 1013 vilket får ses som fullt godkänt med tanke på att jästtypen är känd för att inte ge så hög utjäsning. Kan nog bli gott med en lite lätt restsötma och maltighet i den här ölen. I engelsk bitter är det ju ofta balans mellan humle, maltighet och jästkaraktär man eftersträvar, till skillnad från exempelvis en amerikansk pale ale där man mer vill att humlekaraktären ska dominera och de andra smakerna ska finnas med bara i bakgrunden. Min erfarenhet är att det är svårare att brygga bitter än american pale ale just pågrund av balansen som eftersträvas i bitter. Vad tycker ni andra som har testat att brygga båda ölstilarna?

Kan också rapportera att grönölet smakade helt ok. Så jag har förhoppningar om att detta kan bli en god öl. Sparade en del av jästkakan och det märktes att Wyeast 1968 är riktigt högflockulerande. Låg som en fast hinna på botten av jäshinken och ölet var väldigt klart vid tappningen. Stor skillnad mot exempelvis Safale US-05.

Sparad Wyeast 1968 jäst

Kapsylering

Grönölet. Tyvärr syns det inte riktigt på bilden
hur klart ölet faktiskt var.

Dagens middag

2010-08-16T20:26:00.004+02:00

Rårakor, bacon och lingon lagade jag till middag idag. Till det dracks en Ocean Ljusa 2.8%. Passade, precis som det står på flaskan, utmärkt till husmanskost. Smarrigt värre!

Cider?

2010-08-11T12:53:00.006+02:00

Från äppelutställningen i Botaniska hösten 2008

Har börjat intressera mig lite smått för cider. Det går ju trots allt att rejta cider också på ölsiten Ratebeer. Sen så tillhör ju äpplen mina favoritfrukter.

Har väl förståt att det som finns på bolaget kanske inte är sådär jättemycket att hänga i julgranen, men nåt drickbart borde det väl trots allt finnas där? Tar tacksamt emot tips på okej cider i kategorin torr/halvtorr. Är inte intresserad av det där alkoläskskräpet som av någon anledning går under samma namn.

Bitterbryggning

2010-08-09T16:09:00.034+02:00

Efter ett par månaders uppehåll så var det igår äntligen dags att brygga lite igen. Nytt sen senast är att jag införskaffat ett begagnat kylskåp och en universaltermostat. Så nu behöver jag inte oroa mig för att temperaturen i vår lägenhet ibland ligger uppåt 25 grader under sommaren. Har haft en del bismaker i vissa av mina öl och jag misstänker att för hög jäsningstemperatur har spelat en ganska stor roll där.

Det här var första gången jag gjorde en jäststarter. Vilket också är en åtgärd för att försöka förbättra kvaliten på mina brygder. Tidigare har jag kört mest med torrjäst och ibland Wyeast smackpacks som jag pitchat direkt i vörten.

Har även börjat intressera mig lite mer för vattenbehandling och ph-värdet under bryggningen. Ska försöka lära mig mer om det framöver.

Ser ut som ph-värdet på mäsken blev rätt ok

Försökte mig på att sila bort skalrester när jag tappade av vörten efter mäskning. Använde lite saftsilsnät som fästes på slangen. Det var ingen optimal lösning, men jag slapp skalrester i koket. Får hitta på nåt bättre här. Är lite orolig för "Hot Side Aeration"

Improviserad lösning för att slippa skalrester

På gårdagens schema stod en Strong Bitter/ESB. Fick dock ett för lågt Og på vörten, så det blir nog snarare en Special Bitter istället. Får väl skylla på ringrostighet. Skulle haft mer malt, alternativt mindre vatten. Nåja, kan nog bli gott ändå.

Batch size: 9 liter (fick snarare ut lite mer än 10 liter)
Koktid: 60 min
OG: 1047
Bitterness: 37 IBU

Malt:
1.90 kg Marris Otter Pale Ale Malt
100 g Crystal Malt
70 g Dark Crystal
20 g Pale Chocolate Malt
110 g socker

Malten

Humle:
9 g Amarillo 60 min. (Hade ingen engelsk högalfahumle hemma)
12 g Bramling Cross 15 min
12 g Goldings 15 min
10 g Bramling Cross 0 min
10 g Goldings 0 min

1/2 kryddmått protafloc 20 min

Wyeast 1968 Special London Ale (ESB) jäststarter. Sägs vara jästen som Fuller´s använder.

Mäskning

Infusionsmäskning ca 67 grader i 60 min (5.6 liter vatten)
Temperaturhöjning 10 min (3.5 liter vatten)
Lakning med 9.5 liter vatten

Behandlade mäsken med kalciumsulfat och kalciumklorid, samt mjölksyra i lakvattnet. Även lite kalciumsulfat i koket. Blev en del flippande här, men tror jag fick skaplig ordning på det tillslut.

Knarkvåg som jag fått av frugan i födelsedagspresent

Står nu och jäser i cirka 20 grader. Snurrar lite på jäshinken ibland nu i början av jäsningen. Den här jästtypen är tydligen väldigt flockulerande.

Jäsning i kylskåpet

Monks Porter House

2010-08-05T13:10:00.004+02:00

Fick en inbjudan på mailen till förinvigningen av Monks Porter House den 16 augusti. Det här blir Monks tredje ställe och kommer att ligga i Gamla Stan (Stockholm såklart). Bland annat utlovas på sikt: minst 500 sorters porter och stout från hela världen, eget mikrobryggeri i lokalen som bara kommer att brygga porter och stout, 56 fatöl, varav minst 20 från svenska mikrobryggerier mm. Surt att jag inte kan närvara.

Känns verkligen som Göteborg ligger på efterkälken när det gäller ölkultur. Händer mycket i Stockholm och även en del i Malmö, men inte mycket här hemma.

Det har varit ganska dött här på bloggen på sistonde. Så kan det gå när man får barn. En fantastisk kille som heter Max och nu hunnit bli sju veckor gammal. Lite för ung för öl och whiskynörderi, men han gillar rock n´roll.

Ny batch av Cantillon Blåbær Lambik

2010-06-14T14:08:00.004+02:00

På onsdag släpps en ny batch av det suveränt goda ölet Cantillon Blåbær Lambik på Ølbutikken i Köpenhamn. Det blir batch nummer sex i ordningen. Synd att man inte har möjlighet att åka ner.

Dagens middag

2010-06-11T17:22:00.004+02:00

Västerbottenostpaj med en Spaten. Väldigt gott. Svårare än så behöver det inte vara.

VM i chips

2010-05-31T14:55:00.002+02:00

Den engelska ölbloggaren Pencil and Spoon skriver att chipstillverkarna Walkers har släppt ett helt gäng mer eller mindre bisarra chipssmaker lagom till fotbolls-VM. Några exempel är Scottish Haggis, German Bratwurst, American Cheeseburger, Japanese Teriyaki och Australian BBQ Kangaroo. Skulle vara väldigt skoj att få prova. Undrar just om English Shop kommer ta in dom?

Inlägget finns att läsa här.

Romprovning i Kallebäck

2010-05-26T16:45:00.015+02:00

I lördags var jag på romprovning hemma hos Pär i Kallebäck. Vi provade fem olika sorter ur Cognac Ferrand´s Plantationserie.

-Plantation Panama 1997 45%: Romrussin, arrak, söt, vanilj, frukt, banan.

-Plantation Nicaragua 1998 45%: Citrus, sötma, ek, ganska frisk. Lite unken tyckte nån.

-Plantation Grenada 1998 45%: Kryddig, lite mindre söt, nöt, vanilj, lite whiskylik faktiskt. Kvällens vinnare i röstningen. Jag hade den som tvåa.

-Plantation Trinidad 1996 45%: Gummi, cykelslang, bränd. Efter ett tag framträder lite mer fruktighet och arrak. Nja. Kom sist i röstningen.

-Plantation Jamaica 8 yo 45%: Söt, fruktig, vanilj, lätt kryddig, lite smörig. Min favorit i provningen.

För mig som är helt grön på rom så var det här en väldigt givande och inspirerande provning. Man märkte helt klart att det finns ett ganska stort smakspektra även om vissa grundsmaker är återkommande. Kanske inte riktigt samma komplexitet som hos singlemaltwhisky, men det ska jag nog egentligen inte säga för mycket om innan jag har testat lite flera romsorter. Blev helt klart sugen på att utforska romvärlden lite mer. Skulle vara trevligt att ha nån god rom hemma att dricka på balkongen i sommar.

Efter provningen så bjöds det på lite mer rom och jag fastnade särskilt för Plantation Grand Reserve Barbados som bjöd på mycket smak av kokos och apelsin och var ganska fyllig. Lite som sololja på ett positivt sätt.

Som om det inte var nog med allt detta så bjöds det även på god mat, nybakt bröd, dessert och kaffe samt öl och whisky. Bara att tacka Pär och Diana för en grymt trevlig kväll.

Ölnostalgi

2010-05-20T20:54:00.002+02:00

Igår fick jag den här snygga brickan av Johanna och Johannes. Förmodligen så är den från mellanölets gyllene era på 70-talet.

Bedömning av SM-ölen

2010-05-14T21:00:00.011+02:00

Nelson IPA

Sitter och dricker en Oppigårds Summer Twist och läser igenom bedömningsprotokollen för ölen som jag lämnade in till domartävlingen i hembryggar-SM. De kom med posten idag. Fick ganska bra betyg på min Nelson IPA. De andra ölen fick mindre bra betyg, men det var ganska väntat. Särskilt ESB´n blev jag ganska missnöjd med själv. Dock inga riktiga stolpskott eftersom alla ölen åtminstonde fick godkänt.

Nelson IPA: Arom: Trevligt passionsfrukthumlig, men lite oren jäsning och grönsaks/majs/DMS- toner som stör. 12 poäng av 15.
Utseende: Lite disig men annars snygg 3 poäng av 4.
Smak: Bra maltprofil med låg karamellighet, men oren jäsning har gett en tunn, lätt syrlig eftersmak. Trevligt smakhumlad. 16 poäng av 25
Munkänsla: 5 poäng av 6.
Helhetsintryck/Kommentarer: Lite oren jäsning. Annars känns receptet helgjutet.
Total poäng: 36 av 50. Mycket bra, Vissa åtgärder motiverade för förbättringar.

Enerbackens ESB fick kommentarer om fenoler, oren jäsning, pappsmak, för stram och för lite fruktighet. Dock hyfsad drickbarhet. Kan inte annat än hålla med eftersom jag själv inte var nöjd med den här ölen. Total poäng: 30 av 50. Godtagbar typriktighet, men kräver åtgärder.

Enerbackens Pale Bitter lämnades in i klassen engelsk pale ale eftersom den enligt svenska öltypsdefinitionerna var för ljus för en special/best bitter. Kommentarerna var doft av röda äpplen. Ingen tydlig humlearom. Fruktig smak, men återigen för lite humle. Karamellig. Aningen astringent, syrlig. Total poäng: 29 av 50. Godtagbar typriktighet, men kräver åtgärder. Personligen gillade jag den här mer än ESB´n, men domarna verkade tycka annorlunda.

Får väl vara ganska nöjd med resultatet för IPA´n i alla fall. Det var ju trots allt mitt första SM och jag har inte bryggt helmalt längre än cirka ett år. Lite roligt att "hembryggargurun" Jessica Heidrich gillade den. Bara att fortsätta med bryggandet och ladda inför nästa SM.

Flasktappning av Blekfis Sommarale

2010-05-11T13:41:00.007+02:00

Igår tappade vi upp Blekfis Sommarale. Efter 10 dagars jäsning var final gravity 1011 vilket ger en ungefärlig alkoholhalt på 4.30 procent. I mitt tycke alldeles lagom för en lättdrucken sommaröl. Jästen jag använde till denna öl var Wyeast British Ale II. Den verkar ha bra jäsnings och flockuleringsegenskaper. Så jag sparade jästslurryn och ställde in den i kylskåpet. Funderar på att använda den till nån form av stout inom ett par veckor. Det blir i så fall första gången jag återanvänder jäst och verkar vara ett bra sätt att spara lite pengar. Flytande jäst är ju ganska dyrt.

Ljusaste ölet jag bryggt hittills

Sparad jästslurry

Buteljerad Blekfis Sommarale

Hembryggar SM 2010

2010-05-02T14:40:00.031+02:00

Något försenat kommer här ett inlägg om SM i hembryggd öl 2010, som ägde rum förra helgen.

Klockan kvart i tolv var jag och svärfar på plats utanför den stora tennishallen där man hade hyrt in sig. Vi fick vänta lite innan de öppnade och under tiden träffade vi en tidigare jobbkollega till Per. Det visade sig att han var en hängiven ölbryggare som brukar brygga på Drakens i Mölndal. Till detta SM så hade han och hans bryggarvänner bryggt en trevlig English special bitter på cask som var torrhumlad med Fuggles. Svag som jag är för real ale så var det här det första ölet som provades för dagen.

Sen så fick vi tips om ölet alldeles bredvid som hette Bonnagaarden Syrat Vitöl och serverades direkt från ekfatet den var jäst på. Det var ett sex dagar ungt belgiskt syrat vitöl med mjölksyrabakterier och på endast 2,2 procent alkohol. Det här blev SM-favoriten för mig. Så otroligt gott, friskt och lättdrucket, men ändå väldigt smakrikt. För mig som är väldigt förtjust i både suröl och alkoholsvagare, men smakrika saker, så passade det här som handen i handsken. Senare på dagen så fick vi också tillfälle att prata lite med bryggaren i fråga, Carl-Fredrik Tiger, som mycket välförtjänt vann priset "Årets grönöling".

Sen kände vi att det var dags att testa några av lagerölen, eftersom den röstsedeln skulle lämnas in först. Ett par av våra favoriter här var Hop Dragon Lager, en modern lager med amerikansk humle bryggd av "bryggarkändisen" Jessica Heidrich samt en modern mörk lager med trevliga maltiga och lätt rostade inslag bryggd av Peter Adén och Peo Henriksson. Hop Dragon Lager vann förövrigt (kanske inte helt oväntat) guld i klassen underjästa öl.

I kategorin överjästa öl så märktes det tydligt hur trendigt det är med amerikansk humle. India pale ale och Amerikansk pale ale dominerade bland ölsorterna. Ofta gott förvisso, men lite tråkigt enligt mig. Vår strategi blev istället att försöka hinna med flera olika och även lite udda öltyper i kategorierna överjästa öl och specialöl. Här var vi inte alltid lika eniga om vad som var bra öl eller inte. Några personliga favoriter i den överjästa kategorin var Gnoff´s Brown Porter (som vann guld i domartävlingens stout/porter-kategori), Gnoff´s EPA, Hjort (engelsk old/strong ale), Mahogany Mild, Makkens Scottish Ale, Värmlands Natta (dry stout), Sjörgrå Oatmeal Stout samt Bitter Brutus (ESB). Fanns helt enkelt väldigt mycket som var bra och många öl som man tyvärr inte hann med.

I specialölsklassen hade jag Bonnagaarden Syrat Vitöl som klar vinnare. Övriga favoriter var Tsar Puttes Stout (imperial stout). Husmanskost, en öl som innehöll sötpotatis och lingonsaft och var förvånansvärt god. Rauk, en riktigt rökig Gotlandsdricke som var väldigt trevlig enligt mig, men svärfar var minst sagt skeptisk. Även Rabarberale bör nämnas.

Som sagt så fanns det väldigt mycket gott och många öl som vi överhuvudtaget inte hade tid att smaka. Tror att vi provade ungefär 35 olika öl och i sanningens namn så var smaksinnet ganska avtrubbat mot slutet.

Slutgiltig segrare i domartävlingen blev Drakens Dubbel-IPA bryggd av Rick Lindqvist, Tomas Lundqvist och Magnus Alström. Den kommer nu också att vara med och tävla i Skandinaviska mästerskapen i Danmark. Stort grattis och gött att Göteborg tog hem vinsten!

Sammanfattningsvis ett mycket lyckat arrangemang med över 700 deltagare, 103 öl i folkets val samt 370 öl i domartävlingen.

Alla bilder är tagna av Per Söderström förutom den sista som är snodd från SHBF´s hemsida.

Blekfis Sommarale

2010-05-01T21:18:00.002+02:00

I torsdags var det ölbryggardags igen. Tanken är att det ska bli nån form av ljus, ganska humlig och lätt sommaröl. Har aldrig bryggt en så här pass ljus öl innan. Hade också i en del vetemalt som omväxling.

Mitt vatten passar egentligen inte riktigt för en så här pass ljus öl. Så det blev till att försöka anpassa bryggvattnet med salter och mjölksyra. Ska bli spännande att se hur det blir. Står i klädkammaren och jäser för fullt just nu.

Blekfis Sommarale:

Batch size: 10 liter
Koktid: 60 min
OG: 1044
Est FG: 1011
Bitterness: 34 IBU
Est Color: 8,7 EBC

1,75 kg Marris Otter Pale Ale Malt (88%)
200 g Wheat Malt (10%)
40 g Carapale 10 (2%)

7 g Amarillo 9.10% 60 min
6 g Whitbread Golding Variety 6.20% 15 min
5 g Amarillo 9.10% 15 min
5 g Challenger 6.70% 15 min
5 g Whitbread Golding Variety 6.20% 5 min
5 g Whitbread Golding Variety 6.20% 0 min
5 g Challenger 6.70% 0 min
3 g Amarillo 9.10% 0 min

Till mäsken: 2 g gypsum, 1,6 g calcium chloride, 1 g epsom salt, 1 ml lactic acid.
Till lakningen: 1,7 g gypsum, 1,3 g calcium chloride, 0,8 g epsom salt, 1 ml lactic acid

Protafloc 15 min

Wyeast British Ale II

Enkel infusionsmäskning 67 grader i 75 minuter.

Anchor Brewing sålt

2010-04-28T18:35:00.006+02:00

Såg just att det klassiska San Francisco bryggeriet Anchor Brewing har sålts till The Griffin Group. Bara att hoppas på att de bibehåller Anchors höga kvalitet. Bryggeriet har väl kanske hamnat lite i skym undan i dessa tider av amerikanska extremöl, men i mitt tycke är det ett väldigt stabilt bryggeri med ett gäng goda öl. Det var mycket tack vare Anchor och Sierra Nevada som jag fick upp ögonen för amerikansk öl.

Pressrealease finns här.

Humlete

2010-04-27T12:52:00.006+02:00

Humlete

Efter avsilning

Idag testade jag en humlingsmetod som jag läst om i Brew Your Own´s specialnummer om humle. Kokade 6 deciliter vatten och cirka 25 gram maltextrakt i 15 minuter. Hällde detta och några Nelson Sauvin och Amarillopellets i en kaffepresso. Lät det stå några minuter och hällde sedan över till en e-kolv och kylde. Tillsatte detta till den amber ale som jag och Brian bryggde förra helgen. Ska bli spännande att testa resultatet.

Hade lite funderingar på att ha med det här ölet på sommarölsträffen i Göteborg, men den verkar ha blivit inställd/framflyttad.

Krossning av malt

2010-04-16T13:13:00.007+02:00

Min något primitiva Corona maltkross

Uppvägning av Marris Otter

Vägde upp och krossade malten inför bryggningen imorgon. Har använt min något primitiva Corona maltkross från Humlegården i några månader nu. Funkar faktiskt ganska bra. Lite jobbigt att veva för hand, men då får man motionen på köpet. Brukar få ett utbyte på lite över 70 procent när jag brygger med egenkrossad malt, och det är jag ganska nöjd med.

En tämligen välhumlad, men lättdrucken American Amber Ale står på morgondagens bryggschema. Om ölet blir bra, och det klaffar med frugans förlossning, så finns det en liten chans att ölet dyker upp på sommarölsträffen i Göteborg. Eller så dricker jag upp det själv.

Här är receptet:

Batch size: 10 liter
Est OG: 1053
Est FG: 1013
Bitterness: 37 IBU
Est Color: 28.5 EBC

1,95 kg Pale Malt, Maris Otter
170 gram Crystal Malt
100 gram Biscuit Malt
150 gram Carapale 10
20 gram Roasted Barley

7 gram Nelson Sauvin [11,50 %] (60 min)
5 gram Nelson Sauvin [11,50 %] (15 min)
7 gram Amarillo [9,10 %] (15 min)
5 gram Nelson Sauvin [11,50 %] (2 min)
5 gram Amarillo [9,10 %] (2 min)

1 Pkgs Safale US-05 Yeast-Ale

Enkel infusionsmäskning 67 grader i 70 minuter.

Har lite funderingar på att göra ett "humlete" av lite vört och några humlepellets som man pressar av i en kaffepresso och tillsätter till ölet efter primärjäsningen. Har läst om metoden i amerikanska hembryggartidningen Brew Your Own´s specialnummer om humle. Nån annan som har testat denna metod?

Dagens boktips

2010-04-14T11:11:00.005+02:00

Bosse "Bildoktorn" Andersson har ett annat stort, men kanske mindre känt, intresse förutom bilar, nämligen whisky. Hans bok "Whiskyresan - Skottlands Destillerier Och Barer" är en personlig och trevlig guide till några av Skottlands bästa destillerier, whiskybutiker och pubar. Väldigt fina bilder dessutom.

Hembryggar SM

2010-04-07T14:47:00.004+02:00

Nu är det inte så långt kvar till SM i hembryggd öl, som i år äger rum i Göteborg den 24 april. I måndags var jag nere på Drakens och lämnade in tre olika öl till domartävlingen. Jag ställer upp i klasserna English Pale Ale, English Strong (Extra Special) Bitter, samt India Pale Ale. Har tyvärr ingen möjlighet att ställa upp i folkets val eftersom jag inte har kapacitet för att brygga mer än 9-10 liters batcher i vårt kök. Så på själva SM-dagen kommer jag bara strossa runt och njuta av andra bryggares alster.

Nån annan som ställer upp i SM och/eller ska dit? I så fall kanske vi ses där.

Enerbackens Brown Ale

2010-03-28T22:15:00.005+02:00

Försökte mig på att brygga en Nordengelsk Brown Ale i torsdags. Lyckades med konststycket att spräcka min glasdammejeanne genom att spola kallt vatten på den precis efter att den hade utsatts för kokhett vatten. Med undantag för detta hjärnsläpp så gick bryggningen bra. Här är receptet:

Enerbackens Brown Ale:

Beräknad volym: 9 liter
Verklig volym: 8 liter
Beräknad färg: 33 EBC
Koktid: 60 min
OG: 1047
IBU: 27

Infusionsmäskning under 70 minuter i cirka 67 grader.

1,50 kg Thomas Fawcett Marris Otter Pale Ale Malt
130 g Brewferm Biscuit Malt
120 g Warminster Crystal Malt
40 g Weyermann Carafa I
20 g Viking Crystal 300

13 g Whitebread Golding Variety Pellets 6.20% 60 min
3 g Goldings Pellets 5.0% 10 min
Irish Moss 10 min

Windsor Dry Ale Yeast

Vattenbehandling:
I mäsken: 1,0 g Chalk, 1,1 g Calcium Chloride, 0,7 g Epsom Salt, 0,6 g Baking Soda
I koket: 1,6 g Calcium Chloride, 1,0 g Epsom Salt

Provning av whiskey från Cooley Distillery

2010-03-23T12:24:00.020+01:00

I torsdags så var jag och svärfar på en provning av irländsk whiskey från Cooley. Ett ganska passande tema så där dagen efter S:t Patrics Day. Pratandet skötes av Daire O`Brien från Cooley Distillery. Han snackade i cirka 45 minuter. Vanligtvis brukar jag tycka att det kan bli ganska segt med för mycket prat på en provning, men Daire var faktiskt riktigt humoristisk och mycket underhållande att lyssna på.

Cooley bildades 1987 och är Irlands enda oberoende destilleri. De återupplivade gamla irländska whiskymärken som The Kilbeggan och Tyrconnell och köpte The Old Kilbeggan Distillery. Som om jag förstod det rätt, bränner en del sprit, men i första hand används som lagerhus och besökscenter. Det mesta av whiskyproduktionen sköts på Cooley Distillery som ligger i nord-östra Irland, nära staden Dundalk. De är också kända för att producera den rökiga whiskey Connemara. Sedan starten har Cooley vunnit ett flertal utmärkelser för sin whiskey.

Sorterna vi fick prova:

-Kilbeggan 40%: En basic blended whiskey. Lätt, fruktig, vanilj, päron, citrus, karamell, kanske en antydan till svavel/krut. Trevlig och lättdrucken. Betyg: 7.0 poäng

-Greenore Single Grain 6 yo 40%: En single grain whiskey gjord på majs. Söt, lätt, vanilj, frukt, kanske lite bourbon. Helt ok, men tämligen simpel. Betyg: 6.5 poäng

-The Tyrconnell Single Malt 40%: Frisk, citrus, äpple, maltighet, lätt ek. Har haft den hemma innan och tycker att den är rätt bra. Betyg: 7.5 poäng

-Kilbeggan 15 yo 40%: En deluxe-blended. Söt, vanilj, karamell, frukt, lätt kryddighet, lätt ekbeska. Betyg: 7.5 poäng

-The Tyrconnell Madeira Finish 10 yo 46%: Slutlagrad sex månader på madeirafat. Fruktig (lite exotisk frukt), men lite mindre söt, fruktkärnor, ekbeska, kryddighet, lite choklad. Gott, men den beska tonen förstör litegrann. Betyg: 8.0

-Connemara Peated 8 yo 46%: Den här åttaåriga varianten är tydligen exklusiv för Sverige. Rökig, torvig, söt, frukig, lakrits. Trevlig blandning av rök och sötma. För i världen var tydligen all irländsk whiskey mer eller mindre rökig och med Connemara så har Cooley återupptagit lite av den traditionen. Betyg: 8.0 poäng

-Connemara Peated Sherry Finish 46%: Slutlagrad på sherryfat. Rök, lätt sherry, smör, sälta, torkad frukt. Mycket trevlig. Kvällens vinnare. Betyg: 8.5 poäng

Första provningen av Nelson IPA

2010-03-18T14:19:00.006+01:00

Testade min Nelson IPA för första gången igår. Då hade den lagrats på flaska i 13 dagar.
Väldigt trevlig färg, även om jag nog hade trott att den skulle vara lite ljusare. God, frisk och fruktig. Kanske lite klen i beskan (även för mig som inte är stans största hophead). Aromen var trevlig, men kunde varit större. Borde nog försöka torrhumla nästa gång jag ska brygga nåt liknande.

Strong Pale Ale kanske är en mer passande beskrivning än IPA för den här ölen, och den var ju trots allt avsedd att bli en Pale Ale från början. Gott, hur som helst.

Går nog åt ett par flaskor i helgen i samband med födelsedagsmiddagen.

Bryggdags igen

2010-03-17T19:26:00.010+01:00

Idag bryggde jag en lite ljusare Bitter med Goldingshumle. Hade ingen assistans från frugan den här gången, men det flöt på ganska bra ändå. Har inte riktigt grepat det där med brewhouse efficiency, men siffrorna fick jag från Beersmith.

Enerbackens Pale Bitter:

Beräknad volym: 9 liter
Verklig volym: 8,2 liter
Beräknad effektivitet: 71%
Verklig effektivitet: 80%?
Effektivitet efter kok: 66%?
Beräknad färg: 13,2 EBC
Koktid: 60 min
Beräknad OG: 1045
Verklig OG: 1046
IBU: 32

Infusionsmäskning med 7 liter vatten. Cirka 67 grader i 70 minuter
Lakning med 9 liter cirka 76 gradigt vatten.

1,65 kg Thomas Fawcett Marris Otter Malt
90 g Brewferm Biscuit Malt
50 g Viking Carapale 10
30 g Warminster Crystal Malt

13 g Whitebread Golding Variety Pellets 6.20% 60 min
10 g Goldings Pellets 5.00% 15 min
20 g Goldings Pellets 5.00% 0 min

Irish Moss 15 min

White Labs British Ale Yeast

Vattenbehandling:
I mäsken: 1,2 g Gypsum, 1,3 g Calcium Chloride, 0,8 g Epsom Salt
I koket: 1,5 g Gypsum, 1,6 g Calcium Chloride, 1,0 g Epsom Salt

Ett redigt jodoforbad är aldrig fel

Kylning av vörten

Avsilning av humlen

Fredagslunch

2010-03-12T17:24:00.001+01:00

Hemlagad pannbiff och hembryggd Mild. En bra fredagslunch.

Flasktappning av Single Nelson IPA

2010-03-05T12:22:00.005+01:00

Tappade upp min Single Nelson IPA på flaska igår. Fruktig doft och smak som bådade ganska gott. Tanken från början var att det skulle bli en Pale Ale, men med bättre utbyte än väntat så fick det bli en IPA istället. Misstänker dock att beskan kommer att vara lite för snäll för en öl i IPA-kategorin. Med ett OG på 1061 och ett FG på 1012 så hammnar alkoholhalten på runt 6,4 procent och IBU på 55.

Ser ganska grumlig ut på bilden, men klarnar förhoppningsvis lite mer på flaska, sen är ju inte Safale US-05 den mest flockulerande jästen heller.

Nu gäller det bara att ha tålamod några veckor till så att flasklagringen får göra sitt.

Ostron och porter

2010-02-28T19:00:00.004+01:00

Passade på att testa ostron för första gången idag när vi var på Passion För Mat-mässan. Tillsammans med lite Göteborgsporter från Oceanbryggeriet så var det riktigt gott. Kan lätt tänka mig att äta ostron igen.

London del fem

2010-02-27T13:11:00.042+01:00

En av alla delikatesser som fanns till salu på Borough Market

Bättre sent än aldrig kommer här ett sista inlägg om Londonresan. Dagen inledes på Borough Market, en väldigt trevlig matmarknad som har öppet torsdagar, fredagar och lördagar. Här fanns det mesta i matväg (och även en del dryck) från chokladpraliner till nyskjutna fasaner och gigantiska plattfiskar. Väldigt roligt att bara strossa runt och titta på allt. Vi åt varsin mycket god vegetarisk hamburgare med halloumiost i.

På Borough Market finns också ölshoppen Utobeer som har en del rolig öl till försäljning. Verkar nästan vara den enda ölbutiken i centrala London värd att nämna. Annars var det inte lätt att hitta bra ölbutiker. Det enda andra stället vi hittade som sålde bra öl var en butik på St Pancras Station, som hade ett väldigt litet men bra sortiment. Sen så finns det lite här och var på vissa av de större mataffärererna. Londonborna dricker väl det mesta av sin öl på puben och det skulle jag också göra om jag bodde där, men ändå lite konstigt att det var så svårt att hitta bra ölbutiker.

Fanns en del att välja på

Men vilken skämtare hade ställt Stockholm Fine Festival Beer 7,2% på hyllan?

Efter Borough Market så tog vi en titt på Tate Modern. Jag är väl ingen större konstälskare, men det var ganska roligt ändå. Byggnaden i sig är ganska imponernade också. Längst upp hade de en bar/restaurang med en del halvrolig öl på flaska och bra utsikt över The Thames. Whiskybutiken The Whisky Exchange ligger också i de här delarna av London. Fick ett bättre intryck av den än jag fick av Milroys Of Soho. Större yta och mer att titta på. Köpte ett par miniatyrflaskor Glendronach och The Malt Whisky Yearbook 2010.

Tate Modern

Sen var det dags för sen lunch och lite öl på Harvey´s puben The Royal Oak. En traditionell brittisk pub som var lite sådär halvsunkigt mysig och kändes lite gammeldags. Om jag minns rätt så hade de 7 pumpar med ale från Harvey´s. Varav fyra innehöll mörkare öl. Så jag blev väldigt positivt överraskad. Hade ju som tidigare nämnts lite svårt att hitta mörkare grejer på cask på övriga ställen vi var på. Testade deras Mild, Old Ale och Brown Ale. Milden var bra, men lite vattnig (ligger bara på 3%). Deras Old och Brown Ale var riktigt bra. Dessutom var gästölen ingen mindre än Fuller´s London Porter. Får väl betraktas som ganska bra flyt att hitta den två gånger på cask under Londonvistelsen. I matväg så blev det bangers and mash för mig och nån slags paj för frugan. Smakade bra, men inte riktigt i klass med det jag åt efter besöket på Fuller´s bryggeriet. Väldigt stora portioner var det också ska tilläggas.

Inne på The Royal Oak

På kvällen besökte vi puben The Wenlock Arms som blivit utsedd till "North London CAMRA pub of the Year" ett flertal gånger. En småsunkigt pub, men dom hade ett stort antal real ales och de jag testade var i bra skick. Misstänker att fredag kväll inte är den bästa tiden att besöka den här puben om man vill dricka lite öl i lugn och ro. Stället var minst sagt fullsatt och väldigt varmt. Sittplats var bara att glömma. Ansells Mild var trevlig, maltig och lättdrucken, men inte i klass med de bästa milds jag druckit. Mighty Oak Barbie Can var en frisk ljus bitter/golden ale med mycket citrustoner och besk gräsig finish. Kanske lite för ensidigt besk för min smak. Lite mindre bitterhumle hade nog varit bra. På grund av trängseln och värmen så blev vi inte kvar så länge på den här puben. Kan tänka mig ett återbesök om jag är i krokarna, men kändes inte riktigt som stället var värt en extra omväg.

Reklam för ölet Bombardier

Dagen efter när vi skulle åka hem så fick vi ta en ersättningsbuss istället för tåget på grund av nån ombyggnad. Hade tänkt hinna med ett par sista pints på flygplatsens Weatherspoons pub, men bussen var sen, så det var bara att glömma. Hann få med mig en flaska Bowmore Enigma från tax-freeshoppen i alla fall, innan det var dags att gå på planet till Göteborg.

Enerbackens ESB

2010-02-24T14:30:00.002+01:00

Bryggde en ESB/Strong Bitter igår. Första gången jag använde den nya 16 liters grytan som frugan hittade till mig på loppis. Gick fort att få igång ett bra, rullande kok. Kanske lite för bra eftersom betydligt mer vört än beräknat kokade bort.

Enerbackens ESB

Beräknad volym: 9 liter
Verklig volym: 7,2 liter
Beräknad effektivitet: 70%
Verklig effektivitet: 74%
Koktid: 75 min
Beräknad OG: 1054
Verklig OG: 1057
IBU: 38

Infusionsmäskning med 8 liter vatten. Cirka 67 grader i 70 minuter
Lakning med 9 liter 77 gradigt vatten.

0,89 kg Marris Otter Pale Ale Malt
1,06 kg Viking Pale Ale Malt
180 g Warminster Medium Crystal Malt
90 g Viking Crystal Malt 300

12 g Whitebread Golding Variety Pellets 6.20% 60 min
8 g Whitebread Golding Variety Pellets 6.20 % 15 min
10 g Bramling Cross Pellets 4.80% 15 min
10 g Whitebread Golding Variety Pellets 6.20% 3 min
11 g Bramling Cross Pellets 4.80% 3 min

Irish Moss 15 min
Jästnäring 15 min

Safale S-04 Torrjäst

Vattenbehandling:
I mäsken: 1,2 g kalciumkarbonat, 1,2 g kalciumklorid, 0,9 g magnesiumsulfat, 0,5 g bikarbonat.
I koket: 1,1 g kalciumklorid, 0,8 g magnesiumsulfat

Har tyvärr inga bilder den här gången.

Nelson IPA

2010-02-17T10:00:00.020+01:00

Bryggde en ljusare IPA med Nelson Sauvinhumle i söndags. Tanken från början var att det skulle bli en Pale Ale, men pga högre effektivitet än beräknat så fick det bli en late hopped IPA istället.

Enerbackens Nelson IPA:

Volym: 7 liter
OG: 1061
IBU: 55
Beräknad effektivitet: 65%
Verklig effektivitet: 74%

Infusionsmäskning med 6,5 liter vatten 67 grader i 70 min.
Lakning med 7,5 liter cirka 78 gradigt vatten.

1.5 Kg Viking Pale Ale Malt
0,3 Kg Viking Vienna Malt
70 gr Viking Carapale 10
40 gr Crystal 60

3 gr Nelson Sauvin 11.50% 40 min
5 gr Nelson Sauvin 11.50% 30 min
5 gr Nelson Sauvin 11.50% 20 min
12 gr Nelson Sauvin 11.50% 10 min
15 gr Nelson Sauvin 11.50% 0 min

Irish Moss 10 min

Safale US - 05 torrjäst

Vattenbehandling:
I mäsken: 1 gr Gypsum, 1,2 gr Calc Chloride, 0,7 gr Epsom Salt
I koket: 1 gr Gypsum, 1,2 gr Calc Chloride, 0,7 gr Epsom Salt

Mitt hembyggda mäsk/lakkärl

Malt och bryggsalter

Lakning

Ett par av humlegivorna. Nelson doftar gott!

Vörtkoket

Började bubbla i jäsröret efter bara några timmar

London del fyra

2010-02-10T15:33:00.044+01:00

Inne på The Mawson Arms

På torsdagen var det besök på Fuller´s bryggeriet som stod på schemat. Vi var inbokade på en tur klockan tolv. Så efter frukost var det lika bra att knalla bort till tunnelbanan. Bryggeriet ligger i Chiswick en bit utanför de mest centrala delarna av London, men det går enkelt att ta District Line till Turnham Green och sen promenera sista biten. Turen skulle utgå från The Mawson Arms som ligger alldeles bredvid bryggeriet. Vi var lite tidiga så jag hann ta en halvpint Chiswick Bitter innan det var dags. En bra frisk och lättdrucken ordinary bitter med lite blommighet, frukt och en del beska i avslutningen.

Fuller´s Brewers Reserve No 3 på lagring

Rundturen tog cirka en och en halv timme och var ganska omfattande. Det var fritt fram att fotografera överallt. Det enda stället där vi inte fick gå in var jästlaboratoriet. Allt maltskrot används som djurfoder. De behandlar vattnet till de flesta av sina ölsorter. I första hand så kallad burtonisering, det vill säga tillsättande av salter för att få ett hårdare vatten. De använder huvudsakligen humlepellets, utom möjligen vid torrhumling. De kör mest på engelsk humle fortfarande, men med vissa undantag. I Discovery har de tillexempel amerikansk och tjeckisk (eller om det var tysk?) humle. När de brygger ölen från det nedlagda Gales bryggeriet så använder de jästen från Gales och försöker få vattnet så likt som möjligt. George Gale & Co var ett bryggeri i Hampshire som 2005 blev uppköpta. Fuller´s var väl i första hand ute efter pubarna som Gales ägde. Idag används det gamla bryggeriet bara för lager och distribution. Fuller´s har dock fortsatt att producera vissa av ölesorterna som bryggdes på Gales.

Caskfyllning

Vår guide berättade även lite om hur det gick till på Fuller´s för i tiden. Jobbet verkar minst sagt ha varit ett jävla slit och i stort sett alla arbetarna var alkoholiserade. Antar att hettan i bryggeriet och nästan fri tillgång till öl gjorde sitt till. Värst var tydligen en arbetare som kallades Alan The Gallon som drack 15 pints på ett skift.

Då och nu

Efter rundturen så var det provsmakning. Fick testa Discovery och ESB på cask, Vintage Ale på flaska och London Porter på keg. Frågade lite om varför London Porter produceras så sällan och är så svår att hitta på cask, men fick väl egentligen inget ordentligt svar, bara att det är ett säsongsöl. Att engelsmännen i sällskapet gladeligen testade all öl som bjöds förutom just portern, för den var ju mörk, kändes ganska talande. Förstår inte varför så många har fördomar mot just mörka ölsorter. Fick i alla fall en flaska London Porter av guiden att ta med hem när han förstod att den var min favorit bland Fuller´s ölen. I samma lokal som provningen så fanns också en utställning med en hel del Fuller´s ölkitsch och gamla ölflaskor som vi tittade lite på som avslutning. I bryggerishoppen så fanns alla Vintage Ale från år 2000 och framåt. Synd som sagt att man inte kan bära hem så mycket. Fick nöja mig med en flaska Vintage 2000, ett pintglas och en kaffemugg.

Diverse flaskor

Efter bryggerituren så gick vi tillbaka till The Mawson Arms för lunch. Jag åt lammkorv med mynta, potatismos och rödvinssky och drack en pint London Pride. Mycket gott. Överlag en väldigt trevlig pub med bra, fräsch mat. Verkade vara ganska välbesökt också med ett blandat klientel bestående av bryggerianställda, pensionärer och studenter. Nästan fullsatt på en tidig torsdagseftermiddag. Efter en avslutande halvpint Gales Seafarers Ale så tog vi tunnelbanan tillbaka till hotellet för en eftermidagslur.

Mabel´s Tavern

Den regniga torsdagskvällen tillbringades på den närbelägna Shepherd Neame puben Mabel´s Tavern. Säsongsölen Shepherd Neame Late Red var god och hade en väldigt frisk och markant humlearom. Master Brew som jag har druckit tidigare på cask var också trevlig. Spitfire var helt ok och Bishops Finger var fullt drickbar, men har aldrig tillhört mina favoritöl. I chipsväg så åts det MacCoy´s Salt & Malt Vinegar och Flame Grilled Steak. Salt och vinägerchips är ju alltid gott, men jag föredrar oräfflade. Dom andra smakande mest kött och brunnsås. På hemvägen gick vi förbi Fuller´s puben The Euston Flyer. Slank in lite snabbt bara för att kolla ölpumparna. Döm av min förvåning när jag såg att de hade Fuller´s London Porter på cask som jag hade letat efter under hela Londonvistelsen. Var bara tvungen att beställa en pint. Smakade sjukt bra trots att jag redan var mätt på både öl och mat. En av de absolut bästa ölen på resan. Sen var det tillbaka till hotellet och god natt.

Ardbeg Rollercoaster

2010-02-09T18:51:00.004+01:00

Fick post från The Ardbeg Committee idag. Ardbeg har tydligen en ny buteljering på gång igen. Den ska heta Ardbeg Rollercoaster och släpps för att fira att Ardbeg Committee fyller tio år i år. Den kommer att ha en alkoholhalt på 57.3 procent och är en blandning av följande fat:

1997 Cask: 2nd fill
1998 Cask: Refill Hogshead
1999 Cask: 1st Fill Barrel
2000 Cask: 1st Fill Barrel
2001 Cask: Refill Barrel
2002 Cask: Refill Barrel
2003 Cask: 1st Fill Barrel
2004 Cask: 1st Fill Barrel
2005 Cask: 2nd Fill Sherry Butt
2006 Cask: Refill Hogshead

Trots att jag kan bli lite smått less på alla dessa Ardbegsläpp stup i kvarten så måste jag erkänna att jag blir väldigt nyfiken på det här släppet. Ardbeg kan verkligen det där med marknadsföring.

Från och med den 15 februari kan alla som är medlemmar i The Ardbeg Committee beställa whiskyn från Ardbegs hemsida.

London del tre

2010-02-07T12:37:00.032+01:00

Tower Bridge

Onsdagen inleddes med den obligatoriska engelska frukosten och sedan tog vi tunnelbanan in till centrala London. Vi började med lite sighseeing på Picadelly Circus och sedan blev det shopping på Carnaby Street. Vi handlade en del kläder på Merc och David & Goliath. I stort sett så var väl inte Carnaby Street så jättemärkvärdigt. Kändes mest som vilken vanlig shoppinggata som helst. Vi var in lite snabbt på Milroys Of Soho också, men jag har varit på roligare whiskybutiker. Ganska trång och inte jätteroligt sortiment.

Hade sett på nätet att puben The Old Coffee House i Soho skulle ha öl från det nya Londonbryggeriet Brodie´s. Så vi bestämmde oss för att käka lunch där. Soup of the day för cirka tre pund får väl ses som ganska prisvärt i centrala London. Dom hade hela fem olika cask ales från Brodie´s. Började med deras East London Gold. En ljus, alkoholsvag golden ale med amerikansk humle. Ganska mycket citrus, lättdrucken och ganska besk. Kanske lite tunn. Sedan blev det Brodies IPA. Också ljus, men mer fruktig och söt, och inte lika besk. God, men jag förstår inte riktig grejen med att kalla en fyra procentig öl för en IPA. På Ratebeer klassas den som en bitter. English Best var mer klassiskt engelsk. Lite mörkare, lätt inslag av crystal malt och fruktighet samt Fuggleshumle karaktär. Avslutade med Special Ale. En lite starkare bitter på 4.5 procent. Ganska maltig och fruktig med inslag av nötter, toffee och en balanserad beska. Bäst av de fyra jag testade. De hade en öl till vid namn Pink Pride, men den testade jag inte.

Sammanfattningsvis så kan man väl säga att alla fyra ölen var goda och serverades i bra skick, men med undantag för den sista så var de inte över medel. Hade gärna provat nån av deras mörkare öl också. Förstår inte riktigt grejen med att ha fem olika öl från ett bryggeri, men ingen mild, stout eller porter. Bryggeriet har ju ändå dom ölstilarna i sortimentet också. Det här var något av ett dilemma på flera pubar som vi besökte. Många olika real ales, men väldigt dåligt med mörka öl. Jag gillar verkligen bitters, men det blir lite tråkigt att bara dricka samma typ av öl när man är på en pub. Möjligt att de mörkare öltyperna säljer sämre på vissa pubar, men det kommer ju knappast förändras om man inte ens försöker saluföra såna öl. Uppenbarligen så finns det tyvärr nån slags "stor stark mentalitet" även bland brittiska aledrickare.

Efter att ha ränt omkring lite mer i centrala London så tog vi oss tillbaka till norra London och puben The Bree Louise som ligger i Euston. Närmsta tunnelbana är Euston Square. Hade läst mycket bra om den här puben på nätet och de hade ett stort utbud av cask ale. Dock inte alls så många som de skryter om på hemsidan, i alla fall inte när vi var där. Dilemmat med att hitta mörkare cask ale fanns även här. På tavlan där de annonserade ut vilka öl som var på stod det nåt om en stout, men den visade sig typiskt nog vara slut. Frågade efter nåt annat mörkt och fick ett glas Vital Spark från skottska bryggeriet Fyne Ales. Får väl närmast klassas som en dark mild eller mörk bitter. Har druckit den på flaska tidigare och gillat den. Måste säga att den var ännu bättre på cask. Mjukare, maltigare och med en mer balanserad beska. Riktigt god faktiskt. Forsatte med en annan skottsk öl Cairngorm Trade Winds. En lättdrucken golden ale med inslag av frukt, citrus och blommighet. Sista ölen blev Sambrooks Wandle. En lite annorlunda men trevlig bitter från detta tämligen nystartade Londonbryggeri.

Får väl säga att det fanns både bra och dåliga saker med The Bree Louise. Många öl i bra skick, även om det som sagt var dåligt med mörk ale. Annars så kändes väl puben ganska sunkig och inte värst mysig. Personalen verkade inte veta så mycket om ölen som de serverade. Vi fick också vänta väldigt länge på maten som väl inte var nån direkt höjdare. Kan tänka mig ett återbesök om jag är i de trakterna vid nästa Londonbesök, men då skippar jag nog maten.

Den vanliga Dark Star Hophead etiketten

Kvällen tillbringades återigen på The Rake med diverse ölnördar. Byte lite ölflaskor med Mes och pratade ganska mycket med en lite äldre ratebeerian som jag tyvärr inte minns namnet på nu. Drack en flaska St Austell HSD. En ganska bra, tämligen söt och maltig, starkare bitter. Vill dock minnas att den är bättre på cask. Fick chansen att testa Dark Star Hophead Amarillo som inte var till försäljning ännu, men Tom hade hämtat upp lite från källaren. En väldigt bra bitter/golden ale på bara 3.8 procent. Fullspäckad med typiska fruktiga/citrusaktiga amarillohumlesmaker. Också en hel del grässighet och bra beska, men absolut inte för besk. Väldigt smakrik, men samtidigt sjukt lättdrucken. Dark Star fortsätter att imponera. Bland det bästa jag har druckit på länge.

Vi hade sedan tänkt gå vidare till The Royal Oak, men kände att vi efter att ha varit igång hela dagen, var lite för trötta för det.

London del två

2010-02-04T17:17:00.020+01:00

Från den japanska delen av Kew Gardens

Tisdag förmiddag tillbringades på Kew Gardens som är Londons botaniska trädgård (frugan är trädgårdsnörd om nån nu inte visste det). Kew ligger en bit utanför centrala London åt det sydvästra hållet och man kan ta tunnelbanan dit. Innan vi gick in på Kew så blev det en brittisk klassiker i form av te och scones på ett trevligt närbeläget café. Trots att det inte riktigt var trädgårdssäsong än så fanns det ändå mycket att se och allt var betydligt grönare och vårigare än här i vintriga Göteborg i alla fall.

Sen åkte vi in till centrala London och tittade på lite av de obligatoriska sevärdheterna, bland annat Westminster, Big Ben, London Eye och Trafalgar Square. Roligt att se i verkligenheten, men ett samelsurium av tokiga turister, vägbyggen, galen trafik, poliser överallt och det påstått ökade terrorhotet gjorde att vi ganska snart fick nog och tog vår tillflykt till en närbeläggen pub för en sen lunch. Jag åt Shepherd´s Pie och drack en pint Adnams Bitter. Hade inte testat den på cask innan. God, ganska besk (med engelska mått) och helt ok. Sharps Doom Bar, också en engelsk bitter, var lite mer intetsägande, men ändå god.

Solnedgång över Trafalgar Square

På kvällen hade vi stämt träff med en engelsk ratebeerian vid namn Mes för att byta lite öl. Vi träffades på The Rake. Puben ligger alldeles i närheten av Borough Market (närmsta tunnelbana London Bridge) och kändes ganska ovanlig för att vara i London. Får väl närmast beskrivas som en slags ölnördspub. Unga anställda och huvudsakligen unga besökare. Skapligt utbud av real ale på tre-fyra kranar samt en del utländsk fatöl och ett ganska stort flaskutbud. Ganska mycket öl från USA och Belgian bland annat. Hade jag bott i London så hade jag garanterat varit stammis. En nackdel var dock att det var väldigt litet och trångt. I alla fall under kvällstid. Så sittplats var bara att glömma om man inte ville sitta på uteserveringen och huttra. Undrar hur det kommer sig att britter aldrig verkar ha vett nog att frysa?

Här träffade vi också flera andra öltokar, bland annat Tom, eller Magicdave6 som han kallar sig på Ratebeer. Han är en av dom som driver stället och var en väldigt sympatiskt kille. Dessvärre så hade han en, åtminstone för oss, tämligen svårförstålig Glasgowdialekt. I jämförelse med vissa av de här ölgalningarna så kände man sig ganska onördig. Nya ölratings verkade vara livets högsta mening och att prata om nåt annat än öl kändes helt utelutet.

Hann med att dricka lite öl också förstås. Först blev det Harviestoun Schiehallion på cask. Den första cask lager jag testat nånsin. Ljus, fruktig, frisk, ganska humlig och riktigt god. Om man man kalla den en typriktigt lager vet jag inte riktigt, men det spelar väl mindre roll. Efter den drack jag en flaska Hook Norton Double Stout. En riktigt trevlig lite alkoholsvagare stout. Rejält rostad/lite bränd, kaffeaktig och även ganska fruktig. Kvällens riktiga höjdpunkter var dock Lost Abbey Sinners Blend 09 (flaska) och outspädd Harviestoun Ola Dubh 12 på cask. Två riktiga rariteter som Mes generöst nog delade med sig av.

Det blev även en sväng till den närbelägna puben The Market Porter. En mer gammaldags engelsk real ale pub. En lite rolig grej är att den av gammal tradition har öppet mellan halv sju och halv nio på morgonen. Fick nån förklaring till varför det är så, men minns tyvärr inte riktigt hur det hängde ihop. Även detta verkade vara ett populärt ställe och det var helt fullsatt på en tisdagkväll. Smuttade lite på ett par halvpints bitter, men trängseln blev snabbt påträngande och tröttheten började göra sig påmind. Kändes också ganska svårt att toppa ölen som hade intagits på The Rake innan, så vi blev inte värst långvariga. Tror dock att The Market Porter kan vara ett riktigt bra ställe vid en bättre vald tidpunkt. Mysig klassisk publokal och ett helt gäng ständigt skiftande real ales, förutom en fast pump. De har tydligen väldigt snabb omsättning också, vilket garanterar att ölen är färsk och i bra skick.

The Market Porter. Bilden lånad här.

London del ett

2010-02-03T18:53:00.019+01:00

Innan vi klev på planet till London så inleddes resan med en räkmacka och en Guinness. Det har nästan blivit lite tradition när jag reser från Säve Flygplats. När vi kom fram till Stanstedt så var det bara att ta expresståget till Liverpool Street Station. Det tog cirka 45 minuter. Vi köpte varsit oyster card och tog sedan tunnelbanan vidare till Kings Cross/St Pancras där vårt hotell låg.

Utanför The Gunmakers

Efter att ha släppt av bagaget på hotellrummet så blev det en promenad till puben The Gunmakers som ligger i stadsdelen Clerkenwell (närmsta tunnelbana är Farringdon). Puben drivs av Jeff som fram till ganska nyligen hade Stonch´s Beer Blog. Resans första real ale blev St Austell Proper Job, en trevlig frisk och citrusaktig pale ale med amerikansk humle. Både jag och frugan åt lamm som var väldigt mört och gott. Drack också en god Adnams Old Ale som var en lite mörkare, maltigare sak, samt Woodfordes Wherry som var en lite ordinär, men trevlig bitter. Ett besök på The Gunmakers rekommenderas starkt. De hade i och för sig bara tre real ale, men de var samtliga i väldigt bra skick och maten var långt över det vanliga pubgenomsnittet. Blir helt klart ett återbesök nästa gång vi är i London.

Lite av inredningen på The Jerusalem Tavern

Efter maten bar det av vidare till Jerusalem Tavern som är bryggeriet St Peters pub i London. Publokalen är några hundra år gammal och det verkar inte som om allt för mycket har förändrats under åren. Kändes nästan lite som att befinna sig i en roman av Dickens. Här testade jag St Peters Mild och Ruby Red Ale. Båda på cask. Milden var riktigt trevlig och red alen var helt ok. Vi åt också chips med fläsk- och äpplesmak från Tyrrells´s. De var faktiskt mycket godare än det låter.

Kvällen avslutades på Young´s puben Calthorpe Arms. Bittern var inte så mycket att orda om, fullt drickbar men lite smak av diacetyl. Kanske hade stått på lite för länge. Young´s Winter Warmer på cask var desto bättre. Maltig, lite söt och ganska fyllig. Klart roligare än flaskvarianten. Passade bra som avslutning på kvällen.

Hemsläpat från London

2010-02-02T17:18:00.003+01:00

Byte och köpte lite maltdrycker när jag var i London. Synd att de väger så mycket . Fanns en hel del mer roligt. Fick i alla fall med mig detta hem:

-Fuller´s Vintage Ale 2000
-Fuller´s London Porter
-Dark Star Espresso Stou t
-Dark Star Imperial Stout
-Thornbridge Kipling
-Struise Alvinne Keralensis
-Harveys Elizabethan Ale
-Harveys Imperial Extra Double Stout
-Deschutes Obsidian Stout
-Odell Cutthroat Porter
-Ayinger Celebrator Doppelbock
-Wye Valley Dorothy Goodbodys Wholsesome Stout
-Guinness Foreign Extra Stout Nigeria
-Sharps Massive Ale

Samt lite whisky i form av en flaska Bowmore 12 Enigma och två miniatyrflaskor Glendronach 15 och 18.

Nya ölbryggarprojekt

2010-01-11T16:06:00.008+01:00

Dark Mild på jäsning med London Ale III jäst

Det har varit lite dött här på bloggen på sistonde, men på hembryggarfronten är det full fart. I torsdags bryggde jag en Dark Mild med kallmäskad Dark Crystal Malt och Carafa I (chokladmalt). Har haft problem med att mina mörkare öl blir ganska tunna, syrliga och trista och kallmäskning ska tydligen kunna ge en lite renare och fylligare maltighet. Ska bli spännande att prova slutresultatet. Funkar inte kallmäskningen så som jag hoppas så blir det nog till att försöka förstå sig på vattenbehandling lite bättre.

Nästa projekt i pipelinen är en lite ljusare single hop American Pale Ale med Nya Zeeländska humlen Nelson Sauvin. Jag kommer skippa bitterhumlingen helt och istället köra med ordentliga 30, 20, 10 och 0 minutersgivor. Planen är rejäl smak och arom, men utan extrem beska. Hoppas på mycket krusbärstoner.

Sen så finns det även framtida planer på en rejält maltig engelsk Barley Wine som ska bryggas tillsammans med Victor.

Loppisfynd

2010-01-09T20:45:00.001+01:00

Ibland är det bra att ha en fru som är loppisfanatiker. Hon hittade de här splitter nya Chimayglasen åt mig för 10 kronor styck.

God Jul!

2009-12-23T11:52:00.002+01:00

För en gångs skull så har vi lite ordentligt vinterväder här i Göteborgstrakten.

Tar lite juluppehåll med bloggandet. Planerar att återkomma igen efter nyår.

God jul och drick nåt gott!

Provning av fatlagrad julmust

2009-12-13T16:57:00.008+01:00

I fredags så hade frugan och jag en liten provning av två olika julmuster som lagrats på fat.

Zeunerts Julmust: Ett väldigt snabbt försvinnande skum. Doftar kaffe, porter, skinka, ganska torr. Smakar kaffe, kola, marsipan/mandel, vanilj, lite choklad. Söt, men inte jättesöt, och samtidigt ganska torr.

Nygårda Ekfatslagrade Julmust: Mycket bättre, kvarvarande skum. Doftar kryddigt, sött och ganska kemiskt på nåt sätt. Smakar mycket sötare än Zeunerts, blåbär, kryddor, mörkt socker, lite fruktigt, en svag ton av vanilj. För söt för både mig och frugan.

Zeunerts blev klar vinnare både på doft och smak, men Nygårda var bättre på skumfronten. Fatlagringen märktes inte värst mycket på nån av dom. Skulle vara kul att testa samma julmust utan fatlagring för att se hur mycket skillnad det ger, eller om det mest är en plojgrej.

Frugan har också skrivit om provningen här. Kan också rekommendera den utmärkta julmustbloggen Addicted To Julmust.

Gamla godingar från 50- och 60-talet

2009-12-10T16:11:00.011+01:00

I tisdags var jag på en riktig höjdarprovning. Gothia Whisky Society hade bjudit in Michael Urquhart, VD för Gordon & MacPhail, och temat för kvällen var sherryfatslagrad Speysidewhisky från 50- och 60-talet.

Gordon & MacPhail är ett familjeägt företag som grundades 1895 i skottska staden Elgin. De tillhör de största oberoende buteljerarna av skottsk single malt whisky och äger sedan 1993 även destilleriet Benromach.

Kvällens lineup var:

-Benromach 10 yo, 43%: Den nya 10-åringen från Benromach fick tjäna som en liten uppvärmning. Fruktighet, nöt, vanilj, lite ek och lätt rök. Söt och fruktig, men också lite tuff. Ganska trevlig. Betyg: 7 av 10

-Glenlossie 1961 Rare Old, Refill Sherry Hogshead, buteljerad 2008, 42.7%: Fruktig, gröna äpplen, blommighet, päron, söt malt, ek. Lättare sherrykaraktär än de övriga denna kväll, men väldigt komplex. Betyg: 9 av 10

-Strathisla 1969, First fill Sherrybutt cask 6026, buteljerad 2009, 46%: Tung, härlig sherrykaraktär och sötma, men också en del bitterhet och ek. Mörkt socker, kaffe, mörk choklad, mörk frukt. Betyg: 9 av 10

-Benromach 1968, First fill Sherrybutt, buteljerad 2009, 45.4%: Sherry, sötma, kola, karamell, äpplen, choklad, aning ek, lite vinös/syrlig, inte särskilt bitter, komplex. Helt suverän. Betyg: 10 av 10

-Glenlivet 1959 Private Collection, First Fill Sherry Hogshead 148, buteljerad 2009, 47.5%: Sötma, sherry, blommighet, frukt, choklad, toffee, äpplen, lite syrlig, lätt kryddig, lätt ek. Söt, mjuk, komplex och så jävla bra. Kvällens vinnare enligt mig och majoriteten på provningen. Betyg: 10 av 10

-Linkwood 1959 Private Collection, First Fill Sherry Hogshead 1178, Buteljerad 2009, 45%: En riktig tungviktar sherrybomb. Söt till en början, sedan ganska bitter och ekig. Sötma, sherry, läder, ek, kryddor (nejlika & kanel), kola, karamell, bitter choklad, beska. Torr, ekig finish. Väldigt bra, men kanske en aning för mycket ek för att få full poäng. Betyg: 9.5 av 10

Det här är helt klart den bästa whiskyprovning jag har varit på. En helt sanslöst bra lineup. Hade kunnat sitta och smutta på dom hela natten. Synd bara att whiskyn man har hemma i skåpet känns lite småtrist i jämförelse.

Lite nytt på hembryggarfronten

2009-12-07T20:56:00.013+01:00

-Testade att rosta lite Marris Otter Pale Ale malt i ugnen igår. Tanken är att det ska bli något som liknar engelsk Brown Malt, och malten ska användas i ett framtida porterrecept. Körde först 45 minuter i 100 grader och sen cirka en halvtimme i 175 grader. Smaken blev mer rostad och mindre söt jämfört med vanlig pale ale malt och kan nog ge lite trevlig maltkomplexitet i porter eller annan liknande öl.

-I torsdags så bryggde jag en lite maltigare bitter som förhoppningsvis kommer att ha en trevlig karaktär från Bramling Cross humle. Tänkte prova att torrhumla för första gången också. Har bara använt Bramling Cross en gång tidigare och den ölen är inte heller klar än. Så nu har jag en Dark Mild med lite karaktär av Bramling Cross och en Bitter med, förhoppningsvis, ganska mycket karaktär av Bramling Cross på gång.

Enerbackens Winter Bitter:

Type: All Grain
Batch Size: 7,00 L
Boil Size: 9,06 L
Boil Time: 60 min

1,20 kg Pale Malt, Maris Otter 90,91 %
0,06 kg Amber Malt 4,55 %
0,06 kg Dark Crystal Malt 4,55 %

9,00 gm Fuggles [4,30 %] (60 min)
5,00 gm Fuggles [4,30 %] (20 min)
4,00 gm Bramling Cross [4,70 %] (20 min)
10,00 gm Bramling Cross [4,70 %] (10 min)
10,00 gm Bramling Cross [4,70 %] (Dry Hop 7 days)

0,25 tsp Irish Moss (Boil 10,0 min)
0,20 tsp Yeast Nutrient (Boil 10,0 min)
1,00 gm Baking Soda (Mash 60,0 min)
2,00 gm Epsom Salt (MgSO4) (Mash 60,0 min)
4,00 gm Gypsum (Calcium Sulfate) (Mash 60,0 min)
1 Pkgs Windsor Dry Yeast (Danstar)

Est Original Gravity: 1,040 SG
Measured Original Gravity: 1,036 SG
Bitterness: 30,7 IBU
Est Color: 18,4 EBC

-I lördags besöktes Vinterölsträffen som är en hembryggartävling som anordnas varje vinter av Amatörbryggarförenignen Amylase och Svenska Ölfrämjandet i Göteborg. Hann med att prova cirka 18 hembryggder och tjöta med diverse trevliga ölmänniskor. Resultatet från röstningen finns här.

Vinnaren var en grymt god engelsk Barley Wine vid namn Saints & Sinners bryggd av Fredrik (kanske mer känd som Double Bastard) . Han hade också den goda smaken att bjuda på Finn Crisp och mögelost. Tummen upp! Bland övriga personliga favoriter bör nämnas Fabrikör Ekstedts Bälgoporter, Gamla Vänners Starkporter, Red Seal Ale (APA), Cool Porter samt GB Sibbarator (Dubbel Bock).

Senaste ölinköpen

2009-12-01T16:18:00.002+01:00

Blev en sväng till systembolaget i Gårda idag för att köpa lite ölnyheter. Great Divide Fresh Hop och Dieu du Ciel Péché Mortel var slut, men detta fick jag tag på:

-Avery The Czar Imperial Stout
-Stone 09.09.09 Vertical Epic Ale
-Dieu du Ciel Rigor Mortis
-Harviestoun Ola Dubh 12
-Midtfyns Imperial Stout
-Ocean Göteborgsporter
-Ocean Julöl

Det här kändes som ett ganska saftigt släpp för plånboken och tyvärr så fick jag prioritera bort några öl. Dock så slank det med ett par öl från Oceanbryggeriet också. Kul att se dom på bolaget.

Fredagsmys

2009-11-28T13:07:00.003+01:00

Fredagsmys

Premiär för Enerbackens Hembryggeri

2009-11-27T13:30:00.013+01:00

Det primitiva sättet att syresätta vörten.

Igår var det bryggpremiär för Enerbackens Hembryggeri. I samband med flytt och sånt så har det varit lite dåligt med bryggande för min del, men nu hoppas jag kunna komma igång och brygga lite oftare igen.

Det här var första gången som jag använde egenkrossad malt som krossats med hjälp av en nyinköpt Corona Mill från Humlegården. Knappast lika bra som en riktig maltkross, men betydligt billigare. Känns lite överkurs att köpa en maltkross för 2-3000 kr när man brygger så pass små batcher. Uppnåde Brewhouse Efficiency på 66%, men gissar att det går att få upp till åtminstone 70% i framtiden.

Med undantag för att jag nästan höll på att skålla foten med kokande vatten så gick bryggandet i övrigt bra.

Enerbackens Inflyttnings Mild:

Recipe Specifications

Batch Size: 7,00 L
Boil Size: 9,30 L
Estimated OG: 1,037 SG
Estimated Color: 37,7 EBC
Estimated IBU: 19,1 IBU
Brewhouse Efficiency: 70,00 %
Boil Time: 75 Minutes

Ingredients:

1,00 kg Pale Malt, Maris Otter (5,9 EBC) Grain
0,08 kg Caramel/Crystal Malt -120L (236,4 EBC) Grain
0,05 kg Caramel/Crystal Malt - 60L (118,2 EBC) Grain
0,05 kg Pale Chocolate Malt (423,6 EBC) Grain
0,02 kg Carafa II (811,6 EBC) Grain
8,00 gm Goldings, East Kent [4,80 %] (60 min) Hops
6,00 gm Bramling Cross [4,70 %] (10 min) Hops
0,25 tsp Irish Moss (Boil 10,0 min)
0,35 tsp Yeast Nutrient (Boil 10,0 min)
1/2 Pkgs SafAle English Ale (DCL Yeast #S-04) Yeast-Ale

Added to brewing water: 0,5 g gypsum, 1,5 g epsom salt, 1,5 g calcium chloride, 2,5 g baking soda.

Frugan har också skrivit om bryggningen här.

National Brewery Centre öppnar i Burton

2009-11-25T12:37:00.005+01:00

Såg på den engelska ölbloggen Reluctant Scooper att Molson Coors UK ska öppna ett National Brewery Centre i Burton-upon-Trent i vår. Museet ska ligga på Horninglow Street där Coors tidigare hade sitt Visitor Centre. Sedan Coors stängde Bass Museum så har Storbritannien varit utan ett ordentligt ölbryggerimuseum.

På platsen finns sedan tidigare också microbryggeriet The White Shield Brewery som brygger den berömda William Worthington's White Shield IPA. Det pratas även om att barer och restauranger ska öppna i anslutning till museet. Kan nog bli ett intressant framtida resmål även för oss svenska ölentusiaster.

För mer information kolla här.

Vuxen O´boy och lite andra öl

2009-11-23T20:44:00.004+01:00

På grund av flytten och brist på inspiration så har det varit lite halvdött här på bloggen. Det betyder inte att jag har slutat dricka öl, utan här kommer en liten sammanställning av öl som jag testat på sistone.

-Southern Tier Choklat 11% (flaska): Här snackar vi O´boy för vuxna. Starka inslag av alla tänkbara typer av choklad, mjölkchoklad, mörk choklad, chokladglass, chokladkola och så vidare. I bakgrunden går det även att hitta lite rostad malt, kaffe och kanske lite nötter. Väldigt söt, men ändå torrare mot slutet. Till skillnad från ganska äckliga Creme Brulee Stout så tycker jag faktiskt att det här var ganska gott. Men bemöda dig inte om du inte tycker om choklad. Betyg: 3.5

-Anderson Valley Boont ESB 6.8% (flaska): Kakor, karamell, kryddig humle, lätt fruktig, ganska söt. Inte mycket till smak- eller aromhumle, men ganska bitter. För mycket alkohol. Tyckte inte att den här var nåt vidare. Betyg: 2.8

-Avery Ellies Brown Ale 5.5% (flaska): Maltig och söt, lätt rostad, nötter, fikon, karamell, choklad, nån lite unken ton. Ganska trevlig, men på gränsen till att vara för söt. Betyg: 3.2

-De Ranke XX Bitter 6.2% (fat): Humlig, fruktig och torr. Citrus, jäst, lätt brettig och lätt fenolisk. Väldigt god med hög drickbarhet. Betyg: 4.1

-Timmermans Oude Geuze 5.5% (flaska): Sur, fruktig, citron, sura äpplen, vete, lätt metallisk, lätt ostig. Ingen superkomplex Geuze, men god och lättdrucken. Mamma gillade den skarpt. Betyg: 3.7

-Harviestoun Mister Sno`balls 4.5% (flaska): Malt, karamell/toffee, citrus, örtighet, trä, tall och svarta vinbär. Mycket smak av både malt och humle, men väldigt balanserad och lättdrucken. En öl som man nog gärna dricker ett par/tre stycken av. Betyg: 3.8

Nya inköp

2009-11-16T14:09:00.017+01:00

Var på systembolaget idag och köpte lite öl:

-Haandbryggeriet Haandbakk
-Haandbryggeriet Norwegian Wood
-Harviestoun Mr Sno´Balls
-Ayinger Winter-Bock
-La Caracole Nostradamus
-Sigtuna Midvinternattens Mörker -09
-Sigtuna Snowblind Strong Ale
-Nils Oscar Julöl -09

Det här var mest öl som jag inte har provat tidigare. Kommer nog att komplettera med lite mer gamla julölsfavoriter längre fram. Släpptes även en del trevlig whisky idag. Blev ett spontant inköp av Highland Park Hjärta. En specialbuteljering för den nordiska markanden. Har skrivit lite om den här innan. Det smärtade i plånboken, men Highland Park tillhör ju mina favoritdestilleriet och håller oftast väldigt hög kvalitet. Dessutom kom den i en snygg förpackning.

London igen

2009-11-13T15:45:00.004+01:00

Tackar så mycket för alla tipsen om London. Försökte boka rum på Montana Excel, men det var tyvärr fullt. Hittade dock ett annat ställe vid King´s Cross som verkade bra och som hade english breakfast. Verkar ligga skapligt nära både The Bree Louise, Jerusalem Tavern och Wenlock Arms.

Besök på UtoBeer och The Rake känns obligatoriskt. Även The Royal Oak verkar vara värt ett besök om man ändå är i trakterna strax söder om The Thames. I övrigt så måste det nog bli ett besök på Milton Brewery´s pub Pembury Tavern. Där hoppas jag att de ska ha imperial stouten Marcus Aurelius på cask, även många av bryggeriets andra öl verkar högintressanta.

Besök på Fuller´s Brewery bokades idag. Håller tummarna för London Porter på cask.

Nån som har koll på ölutbudet på de lite större livsmedelskedjorna i London?

Kan i övrigt rapportera att vi numera nästan bor grannar med Dugge.

Londontips

2009-11-09T11:51:00.005+01:00

Nu har vi flyttat och fått igång bredbandet. Fortfarande smått kaotiskt i lägenheten, men väldigt trevligt att kunna köpa Dugges öl på det lokala systembolaget.

Till det väsentliga. Jag och frugan ska åka till London i januari. Skulle behöva lite tips på bra prisvärda hotell eller bed and breakfast. Det ska helst vara centralt och nära till bra ölställen. Tar även tacksamt emot tips på bra real ale pubar och ölbutiker.

Vi tänkte också besöka Fuller´s bryggeriet. Nån som varit där?

Uppehåll

2009-11-01T12:07:00.003+01:00

På grund av flyttning och byte av bredbandsleverantör så kommer det att bli ganska dött här på bloggen under några dagar.

Long Street Pale Ale och Halvblek

2009-10-27T22:14:00.007+01:00

Fick ett par flaskor hembryggt av Christer när vi sågs på Bishops Arms portervecka för några dagar sedan. Det handlar om två Pale Ales i den amerikanska välhumlade skolan: Long Street Pale Ale och Halvblek.

Recepten verkar vara ganska lika och båda ölen är friska, fräscha, humliga och aning fruktiga. Halvblek som är torrhumlad med Riwaka har en väldigt stark och härlig humlearom jämfört med Long Street Pale Ale som är lite diskretare i sin doft. Halvblek är också ganska mycket beskare (58 IBU) i smaken än Long Street och smakmässigt så passar faktiskt Long Street Pale Ale mig lite bättre. Den är mer lättdrucken och inte lika tung i sin beska. Halvblek skulle enligt min högst personliga, och lite mesiga, smak behöva lite mer restsötma och kropp för att matcha beskan i smaken.

Hursomhelst så är det här två välbryggda Pale Ales som jag gärna dricker igen. Testa dom om ni får tillfälle!

Porterveckan

2009-10-23T16:12:00.007+02:00

En av veckans höjdpunkter

Bishops Arms Järntorget i Göteborg har kört en portervecka som började i söndags och avslutades igår. För min del så blev det två besök dels vid öppnandet på söndagen och sen ett på onsdagen. Hann med att prova en del riktigt bra svart öl samt en del som var lite mindre bra. Dock så misstänker jag att de har kvar en del fat som inte hann gå åt under veckan och att omsättningen kanske inte var riktigt så hög som beräknat. Hade tillexempel sett fram emot att prova Nørrebro Brygghus Lilly May Porter eller deras nya kaffestout samt även Nøgne Ø Porter på fat, men de var aldrig påkopplade när jag var där. Nån av dom kan dock ha funnits sista dagen då jag inte var där.

En höjdpunkt var den mörka extremölsprovningen på söndagen som hölls av Andreas och Victor. Lineupen var: Beer Here Dark Hops, Ølfabrikken Islay Cask Stout, Hoppin Frog Barrel Aged Boris The Crusher, AleSmith Speedway Stout, infekterad AleSmith Speedway Stout samt Mikkeller Black. Den fatlagrade Boris The Crusher var nog bland det godaste jag druckit på länge, även Speedway Stouten var riktigt bra, men bleknade lite i jämförelse med Boris. Islay Cask Stouten kändes som den hade peakat. Tyckte den var betydligt bättre när jag provade den förra året. Mikkeller Black smakade mest russinlikör och soja.

En annan höjdpunkt var att prova öl i Bishops Arms ölkällare tillsammans med Otto från Porter Drinkers Association. Där fick vi njuta av Närke Stormaktsporter 2005 och 2006 samt Gourmetbryggeriet Grain Barrel Stout 2006.

Väldigt bra tillfälle också att hinna tjöta lite med diverse ölnördar, hembryggare och annat löst folk.

Följande nya ratings kan föras till statistiken:

-Nørrebro Seven Imperial Stout (fat): 3.8
-Ocean Rallarporter (fat): 3.7
-Sigtuna Starkporter (fat): 3.3
-Hoppin Frog Barrel Aged Boris The Crusher (flaska): 4.5
-AleSmith Speedway Stout (flaska): 4.2
-Mikkeller Black (flaska): 2.7
-Xbeeriment Barack (fat): 3.2
-Hornbeer Caribbean Rumstout (fat): 3.5
-Hornbeer Black Magic Woman (fat) 3.4
-Mikkeller Beer Geek Breakfast Speyside Edition (flaska): 3.3
-Sandbacka Imperial Stout (fat): 3.9
-Dieu du Ciel Aphrodisiaque (fat): 3.4
-Ölvisholt Lava (fat): 3.7
-Haandbryggeriet Aqua Vita Porter (flaska): 3.3
-Mikkeller Mandeøl (fat): 2.6
-Southern Tier Creme Brulee Stout (flaska): 2.0
-Gourmetbryggeriet Grain Barrel Stout (flaska): 3.7

Pubrock

2009-10-21T23:34:00.005+02:00

Såg just att ett av de ultimata brittiska pubrockbanden från sent 70-tal, Dr Feelgood spelar på Akkurat på söndag. Som jag sagt tidigare, ibland är man faktiskt ganska avundsjuk på stockholmarna. Tänk bara att få sänka ett par, tre goa pints bitter samtidigt som man kollar in Dr Feelgood live. Nåja, ni som inte är lika anglofila och gubbiga vet förmodligen inte ens vad jag snackar om.

Riwaka Amber Ale

2009-10-20T16:42:00.006+02:00

Nu har jag så smått börjat återhämta mig från bakslaget med portern och börjat skissa lite på ett nytt ölrecept. Tanken är att det ska bli nån slags välhumlad Amber Ale med mycket Riwaka humle. Vad tror ni om följande receptutkast:

Riwaka Amber Ale:

Recipe Specifications:

Batch Size: 7,00 L
Boil Size: 8,96 L
Estimated OG: 1,049 SG
Estimated Color: 25,2 EBC
Estimated IBU: 36,4 IBU
Brewhouse Efficiency: 70,00 %
Boil Time: 60 Minutes

Ingredients:

1,35 kg Pale Ale Malt (Weyermann) (5,9 EBC) Grain 79,88 %
0,15 kg Munich Malt (17,7 EBC) Grain 8,88 %
0,10 kg Caramel/Crystal Malt - 60L (118,2 EBC) Grain 5,92 %
0,06 kg Caramel/Crystal Malt -120L (236,4 EBC) Grain 3,55 %
0,03 kg Amber Malt (43,3 EBC) Grain 1,78 %

6,00 gm Challenger [6,70 %] (60 min) Hops 14,3 IBU
10,00 gm Riwaka [5,90 %] (20 min) Hops 11,5 IBU
10,00 gm Riwaka [5,90 %] (10 min) Hops 6,9 IBU
10,00 gm Riwaka [5,90 %] (5 min) Hops 3,8 IBU
10,00 gm Riwaka [5,90 %] (0 min) (Aroma Hop-Steep)
10,00 gm Riwaka [5,90 %] (Dry Hop 7 days)

1 Pkgs SafAle English Ale (DCL Yeast #S-04) Yeast-Ale

Har även lite funderingar på torrhumlingen. Har inte använt mig av det innan. Tänkte köra kottar i en humlekokpåse i primären efter att jäsningen har lugnat ner sig. Hur får man påsen att sjunka och inte bara ligga och flytta på ytan? Kan man tynga ner den på nåt sätt?

Dåligt FG

2009-10-19T21:30:00.002+02:00

Tappade upp Gråbergets Sista Porter på flaska idag. Tyvärr så fick jag ett riktigt dåligt FG. Den hade bara jäst ner till 1020 istället för beräknade 1012. Vilket kommer resultera i en väldigt söt öl på 3.9 procent istället för 5.0 procent. Har ju läst en del om andra hembryggare som haft problem med att träffa rätt FG och vet ju att det är ett problem som man kan råka ut för, men det känns ändå jävligt tråkigt.

Nån som har några teorier om vad som kan ha gått snett? Receptet finns längre ner på bloggen. Jag mäskade in vid 69 grader. Kan det ha varit lite i överkant? Använde ett halv packet Nottingham torr jäst. Borde ju absolut inte vara för lite, men kan det ha varit ett dåligt jästpaket? Ölen jäste i cirka 20 grader och fick stå i 13 dagar på primären innan upptappning.

Ska låta ölet stå på flaska några veckor nu och håller tummarna för att det trots allt ska bli drickbart. Får väl kalla den för en söt Dark Mild eller nåt istället.

BrewDog Nanny State

2009-10-16T11:37:00.004+02:00

Såg på den engelska ölbloggen Blog o´Beer att Brewdog har släppt en till plojöl i kategorin som de kallar "Imperial Mild". Innan har de släppt ölet How to Disappear Completely på 3.5% alkohol och 198 teoretiska IBU, i mitt tyckte ett i stort sett odrickbart öl. Nu kommer Nanny State med 1.1% alkohol och 225 teoretiska IBU. Blog o´Beer, som annars verkar gilla Brewdogs grejer, anser att det är ett uselt öl.

Jag förstår inte riktigt grejen om jag ska vara ärlig. Borde de inte inrikta sig mer på att få ordning på sin svajiga kvalitet och mindre på snicksnack och plojöl?

Men, men, jag kanske bara är konservativ. Många brittiska ölnördar är ju väldigt förtjusta i Brewdog och deras öl verkar ju sälja bra. Vad tycker ni?

Provning av Amrut Single Malt Whisky

2009-10-15T11:28:00.014+02:00

I måndags så var jag och svärfar på en provning av whisky från det indiska destilleriet Amrut. Väldigt spännande med whisky från Indien. Inte vilken fulwhisky som helst heller, utan nu var det frågan om single malt som fått en hel rad positiva omdömen från diverse whiskykännare.

På plats som provningsledare fanns Ashok Chokalingam från Amrut Distillery som rest ända från Indien för att hålla en provningsturne i Sverige. Han höll en väldigt omfattande genomgång om destilleriet och dess whiskyproduktion. Amrut, som förresten betyder ungefär "Livets nektar" på sanskrit, grundades redan 1948 i Bangalore som är en delstat i södra Indien. Det dröjde dock till 1980-talet innan de började producera malt whisky och deras single malt går i stort sett bara på export än så länge.

De producerar förutom whisky även vodka, gin och lite andra spritsorter. De använder sig huvudsakligen av indisk kornmalt, men när de behöver rökt malt så köper de från Skottland. Faten de använder är importerade ex-bourbonfat, samt nya amerikanska vitekfat. Om jag förstod det rätt så planerar de dock att försöka lagra lite whisky på sherryfat också framöver.

En intressant sak var att det varma tropiska klimatet i Bangalore gör att whiskyn mognar extremt mycket fortare än whisky i Skottland och att "The angel´s share" är väldigt stor. Således så verkar man inte köra så mycket med åldersangivelser på sina buteljeringar. Om jag minns rätt så var all whisky vi provade under 10 år.

Whiskyn som provades denna afton var:

-Amrut Two Continents 46%: Först lagrad i Indien och sedan i Skottland. Doftar ek, sötma, aprikos, karamell, vanilj, en aning lätt rök kanske? Smakar ek, vanilj, karamell, kryddigt, en del frukt. Torr, men krämig munkänsla. Betyg: 7.5 av 10.

-Amrut Single Cask Milroy´s Of Soho 46%: Doftar klenare än den första, aprikos, vanilj, ek. Smakar ek, aprikostoner, lätt kryddighet. Torr, men krämig. Sådär. Betyg: 6 av 10.

-Tomatin 12 yo 40%: Den här var inlagd som en hemlig whisky för att vi skulle ha nåt att jämföra med. Förvånansvärt dålig och kvällens sämsta whisky. Gissade på att det var en nedvattad new make eller nåt liknande. Bevisade i alla fall att man inte ska ha några fördomar när det gäller whisky. Betyg: 5.5 av 10.

-Amrut Cask Strength 61.9%: Den här var riktigt bra och imponerande nog bara fem år gammal. Kvällens vinnare. Doft av vanilj, ek, bourbon, frukt, citrus, lakrits. Smakar fruktigt, men tuffare än de tidigare, ek, vanilj, citrus, kryddigt, läder, lakrits, apelsin, choklad. Krämig munkänsla. Betyg: 8.5 av 10.

-Amrut Fusion 50%: Här har man använt sig av både indisk malt och torvrökt skotsk malt. Doftar vis rökighet, mörk choklad, vanilj, ek, läder. Smakar ek, frukt, mörk choklad, kryddor, vanilj, apelsin, rökig finish. Krämig munkänsla även här. Verkar återkomma i all whisky från Amrut. Kvällens näst bästa whisky enligt mig. Betyg: 8 av 10.

-Amrut Peated 46%: Doftar rök, ek, vanilj, mint, lätt fruktighet och lite sälta. Smakar lätt rök, ek, malt, frukt, kryddighet, vanilj, mörk choklad, mint. Inte dålig, men jag tyckte det kändes lite som den saknade nåt. Skulle vara intressant att prova deras Peated Cask Strength nån gång. Betyg: 7.5 av 10.

Deltagarnas samlade röster gav detta resultat:

1. Amrut Cask Strength
2. Amrut Fusion
3. Amrut Peated

Sammanfattningsvis så kan man väl säga att indisk whisky kan vara riktigt bra. Flera av sorterna finns nu i Systembolagets beställningssortiment. Skulle lätt kunna tänka mig att köpa hem deras Cask Strength eller Fusion. Tyvärr är priserna kanske lite höga på 759 respektive 629 kr, men då är det ju riktigt bra whisky man får för pengarna. Bara grejen med att kunna bjuda kompisarna på lite indisk kvalitetswhisky känns ju ganska rolig i sig.

Anglofil middag

2009-10-10T16:47:00.004+02:00

Bangers & mash och en pint Mild. Korven är från Taylors and Jones och i Göteborg säljs den på Jane´s Place som ligger på Nordenskiöldsgatan. Väldigt gott!

Distiller´s Edition

2009-10-09T14:59:00.007+02:00

Tidigare utgåva av Lagavulin Distiller´s Edition från whiskylagret.

I november är det dags för släpp av fyra olika whiskybuteljeringar ur Diageos serie Distiller´s Edition på Systembolaget. Det brukar som regel vara bourbonlagrad whisky som slutlagrats på nån typ av sherryfat.

-Caol Ila 1996 Moscatelfinish, 549 kr
-Lagavulin 1993 Pedro Ximenezfinish, 699 kr
-Royal Lochnagar 1996 Moscatelfinish, 569 kr
-Talisker 1998 Amorosofinish, 569 kr

Lagavulin med PX-finish brukar vara en höjdare och även tidigare varianter av Talisker och Caol Ila Distiller´s edition som jag provat har varit bra. Royal Lochnagar har jag allmänt dålig koll på. Skulle vara spännande att testa. Vill minnas att Diageo brukar ha fler destillerier i denna serie, men de kanske släpps senare.

Porterbryggning

2009-10-07T13:57:00.011+02:00

Bryggde lite porter igår. Tanken är att det skulle bli en ganska snäll, lite svagare engelsk Brown Porter med en aning smakhumle och ingen direkt humlearom. OG hamnade dock på 1051 när jag hade räknat med 1045, men det är fortfarande precis inom ramen för Svenska Hembryggareföreningens definition av en Brown Porter. Jag får nog räkna på en lite högre effektivitet vid nästa bryggning. Det här var också första gången som jag provade vattenjustering. Hoppas att det kommer hjälpa. Stouten som jag bryggde i sommras blev alldeles för tunn och syrlig. Vill verkligen kunna brygga bra mörka öl.

Slängde i lite sånt här i bryggvattnet

Receptet blev lite av en skåprensning och är troligen sista bryggningen innan vi flyttar i november.

Gråbergets Sista Porter

OG: 1051
IBU: 26
EBC: 55
Volym: 7 liter
Koktid: 75 min

Malt:
1 kg Marris Otter Pale Ale
200 g Munich
160 g Crystal 60
100 g Carafa I (Chocolate Malt)
30 g Carafa II (Black Malt)

Humle:
8 g Challenger Pellets 6.70% 60 min
6 g Fuggles Pellets 4.30% 20 min

Jäst:
1/2 Påse Danstar Nottingham Torrjäst

Tillsatser:
Till 14 liter bryggvatten: 0,5 gram Table Salt, 1,5 gram Epsom Salt, 1,5 gram Calcium Chloride, 3,5 gram Baking Soda. 1/4 tsk Irish Moss när det var 15 min kvar av koket.

Mäskningsmetod mm:
Enkel infusionsmäskning vid 69 grader i 60 min. Ingen utmäskning. Lakning med 7,5 liter vid strax under 80 grader.

Portermäsk i min kylbox ombyggd till mäsk och lakkärl

Tillbaka från Grekland

2009-10-05T12:26:00.014+02:00

Efter att ha fått hålla till godo med bara Mythos och Amstel under en hel vecka på en, för övrigt väldigt trevlig, semester till den grekiska ön Karpathos, så var jag som ni förstår sugen på att få dricka lite riktig öl igen.

I fredags så blev det således en sväng till The Rover eftersom jag genom andra bloggare hade fått reda på att de fått in Oppigårds nya 7th Anniversary Ale på fat. En american pale ale humlad enbart med mycket Amarillohumle under senare delen av koket. Måste säga att jag tyckte att det var en väldigt trevlig öl. Mycket doft och smak av färsk humle med stora inslag av citrus, fruktighet och tall samt en god bakgrund av karamellmalt som bar upp och balanserade det hela. Att de har använt sig av "late hopping" gör att ölet har en mjukare beska och inte så mycket av den där kärva, bittra smaken av grape och aspirin som jag kan ha lite svårt för i vissa välhumlade öl. Den här, tillsammans med Närkes Camarillo, Närkes Slättöl och möjligen Dugges Avenyn Ale, hamnar i topp bland mina favoriter i kategorin svenskbryggda APA´s. Bra gjort Oppigårds.

På The Rover hade de även fått in Oceanbryggeriets nya Göteborgsporter. Så det fick bli ett litet glas av den också innan vi gick. En helt ok, ganska okomplicerad, lättdrucken och god porter. Rostad malt, kaffe, en del beska och en torr finish. Vill dock minnas att den vanliga Ocean Portern är snäppet bättre, även om det var ett tag sedan jag drack den senast.

På lördagen så var jag och frugan på bio och såg Tarantinos nya film Inglourious Basterds. Ett måste, i alla fall om man gillar Tarantino. Efter bion så besökte vi Tre Små Rum för lite mat och öl. Har tyvärr blivit lite dåligt med besök där från våran sida på sistonde. Reza hade fått in Dugges Lager No. 1. Hade ingen aning om att Dugge hade börjat ge sig på att brygga lageröl, men där ser man. En frisk, lättdrucken, ren och humlig öl med inslag av citrus, tall och malt. Hade lätt kunnat dricka ett par, tre stycken av den här om man varit lagt åt det hållet.

Nästa öl blev Rodenbach Grand Cru. Ett öl som jag faktiskt inte hade druckit tidigare. Härligt röd färg med doft och smak av surhet, vinäger, karamell, fruktighet, körsbär i sprit, ketchup, trä. Blev kanske lite för söt efter ett tag. Vet att det egentligen inte alls är samma kategori som lambic, men det blir ändå lite att man jämför, och då föredrar jag lambic. Hur som helst ett bra öl som jag kan tänka mig att dricka igen.

Sista ölen blev en liten flaska Chimay Red som vi delade på. Ytterligare ett öl som jag pinsamt nog inte hade testat innan. Ganska klen doft av metall och fenoler/medicin och kanske lite frukt i bakgrunden. Smak av fenoler (plåster?), metall, örtighet, lite kryddor och en klen fruktighet. Ganska vattnig munkänsla. Nej, det här var inget för mig. Jag vill ha min belgiska dubbel mörkare, fruktigare och sötare. Trist när sista ölen för kvällen blir en flopp, men jag tröstade mig med lite Talisker 10 när vi kom hem.

Betyg (1.0 - 5.0)

-Oppigårds 7th Anniversary Ale, 5.9% (fat): 4.1 poäng
-Ocean Göteborgsporter, 5.0% (fat): 3.5 poäng
-Dugges Lager No. 1, 4.7% (fat): 3.6 poäng
-Rodenbach Grand Cru, 6% (flaska): 3.5 poäng
-Chimay Red, 7% (flaska): 2.7 poäng

Skottlandsresan del tre

2009-09-23T11:44:00.024+02:00

Färjan till Arran

Söndag: Idag var det dags att säga farväl till den underbara ön Islay för den här gången. Vi tog färjan tillbaka till Kennacraig på fastlandet, åkte lite buss och tog sedan en annan färja från Claonaig till Isle of Arran. Arran var en väldigt vacker ö med ganska höga berg. Måste säga att jag är svag för kombinationen av kust och berg. När vi landstigit på Arran så var det inte särskilt långt att åka innan vi kom till Arran Distillery. Det är ett av Skottlands nyaste destillerier och grundades 1995. När vi kom fram så åt vi en inbokad lunch samt drack lite öl från det lokala bryggeriet på Arran. Det märktes att det är ett nybyggt destilleri för det var väldigt fräscht och turistanpassat. På gott och ont kanske man kan säga.

Omgivningarna utanför Arran Distillery

Sedan var det dags för den obligatoriska rundturen. Eftersom Gothia Whisky Society har köpt ett fat hos Arran så fick vi även se lagerhusen och vara med när de tappade upp lite whisky ur vårt fat för provsmakning. Fatet är om jag inte minns helt fel ett re-fill sherry fat och whiskyn är väldigt trevlig med mycket fruktiga inslag, men utan de där riktigt feta sherryinslagen som ett first-fill sherryfat brukar kunna ge. I besöksbaren så hann jag även med att prova deras vanliga 10-åriga whisky, en 12-årig sherrylagrad samt en variant som slutlagrats på Moscatelfat. Till skillnad från mycket annan skotsk kustwhisky så är Arran helt orökt och jag tyckter att den är väldigt trevlig utan att vara exceptionellt bra. Ska bli roligt att testa lite äldre whisky från detta destilleri om några år.

Klubbens fat

Efter besöket så hade vi ett par timmar på oss innan färjan skulle gå till fastlandet. Vi hittade en restaurang i Broderick där vi åt middag och drack lite mer öl från Arran Brewery. Vi hittade även ett ställe som sålde Fried Marsbar. Något som jag har hört mycket snack om men aldrig hittat innan. Självklart så var man ju tvungen att prova. Roligt att prova en gång, men knappast något jag kommer att äta igen. Det var minst sagt mättande och man kände nästan hur hjärtat fick svårt att pumpa. Undrar hur mycket kalorier det var i fanskapet egentligen.

Mars Bar Fritter

På färjan till fastlandet var stämningen ganska lugn och de flesta verkade ganska trötta efter några dagars intensivt whiskyturistande. Vi anlände till hotellet i Glasgow vid halv tio tiden på kvällen. Trots att vi kände oss slitna så kunde vi inte riktigt med att bara gå och lägga oss, utan det fick bli en snabbvisit på puben The Pot Still för en sista dram och en pint bitter.

Måndag: Precis när vi hade börjat göra oss i ordning för att gå ner och äta frukost så gick brandlarmet och hela hotellet utrymdes, men det verkade vara falskt larm. Lite spännande var det dock ändå. Efter att ha intagit den bästa frukosten på hela resan så blev det ett snabbesök på whiskybutiken i Buchanan Galleries innan det var tid för att sätta sig på bussen till flygplatsen. Vår busschaufför Robert avtackades med en flaska Highland Park och sedan var det dags att checka in. Hemresan förflöt smärtfritt, trots att vi reste med Ryan Air, och innan man visste ordet av så var man tillbaka i Göteborg.

Imorgon drar vi till Grekland. Känns som man behöver vila upp sig lite också. Skottlandsresan var helt grym, men någon semester var det knappast. Tar med mig lite whisky, men i ölväg så är jag rädd att jag kommer att få nöja mig med Mythos i en vecka. Nåja, värre kan man ha det.

Skottlandsresan del två

2009-09-20T12:51:00.041+02:00

Lochside Hotel i Bowmore

Lördag: Efter att ha inlett morgonen med en rejäl "Full Scottish Breakfast" på Lochside Hotel så var det dags att sätta sig på bussen igen. Vi hade en inbokat tur på Bruichladdich Distillery klockan tio. När vi kom fram så hade vi lite tid att går runt och kika själva innan det var dags för den guidade rundturen. Rundvisningen var lätt den bästa på hela resan och kvinnan som höll i det hela var grymt bra. Under visningen av destilleriet så fick vi smaka på "ölet" som sedan destileras och blir till sprit. Det smakade som en söt, stark, ohumlad och ganska syrlig ale. Inte värst gott, men väldigt kul att få prova. Vi fick också titta på buteljerings och packningsavdelningen. Bruichladdich gör även den delen på plats, till skillnad från flera andra destillerier som skickar sin whisky till stora buteljeringsanläggningar. Sedan var det dags för provning i deras besökscenter. Vi fick prova hela fem olika sorter: 16 yo Bourbon Cask, 16 yo First Growth Series - Cuvee nr?, 17 yo Rum Cask Finish, Gene Genie Valinch samt Octomore 5 yo Edition 02.1. Inte behövde vi betala något för kalaset heller.

Utanför Bruichladdich Distillery

Efter att ha besökt Bruichladdich så blev jag väldigt mycket mer positivt inställd till detta destilleri. Det ägs inte av nån stor multinationell företagsjätte, de stävar efter att producera sitt korn lokalt på Islay, de tillverkar sin whisky på ett traditionellt sätt utan några datorer i produktionen, de varken kylfiltrerar eller har karamellfärg i sin whisky, de buteljerar på plats och så vidare. Även om det självklart är ett kommersiellt företag som drivs av vinstintresset i första hand så känndes det ändå betydligt mer lokalt och "Do it yourself" än många andra whiskydestillerier. Jag är fortfarande lite skeptiskt till deras smått oöverskådliga sortiment med en massa ny buteljeringar och vinslutlagringar stup i kvarten, men med tanke på att de nya ägarna som tog över i slutet av år 2000, inte har så mycket äldre whisky kvar i lager så är det väl ett smart sätt att få in pengar.

Lagerhuset på Kilchoman Distillery

Efter Bruichladdich så bar det av vidare mot Kilchoman Distillery. Det är ett nytt litet, kanske snudd på microdestilleri, som började producera whisky 2005. De blev då det första nya destilleriet på Islay på 124 år. I likhet med Bruichladdich så strävar de efter att alla led i produktionen ska ske så lokalt som möjligt. Bara några dagar innan vårt besök så hade de haft ett lanseringsjippo för sitt första whiskysläpp, en ung treårig whisky. Officiellt så var den redan slut, men klubben lyckades med att få köpa ett gäng flaskor. Jag provade den både på destilleriet och på Duffies Bar och blev väldigt imponerad. Rökig, men ganska len och förvånansvärt icke-spritig för att vara så ung. Helt klart ett destilleri att hålla ögonen på i framtiden. På Kilchoman passade vi också på att äta lunch att dricka lite öl från Islay Ales. Sen var det dag att åka vidare.

På Lagavulin blev det bara ett snabbt besök och en dram Distillers Edition innan det var dags för Laphroaig.

Laphroaig Distillery

På Laphroaig hade vi ingen inbokad visning, men gott om tid att se oss om på egen hand. Bland annat så blev det en spontan visit inne på deras golvmälteri. Sedan blev det en dram av deras nya 18-åring i besökscentret. Som medlem i "Friends of Laphroaig" så fick man en gratis miniatyr flaska och ett certifikat. Sen skulle man sätta ut en flagga på den lilla plätt mark som man får när man blir medlem. Det visade sig vara roligare i teorin än i praktiken eftersom marken låg på en tämligen genomblöt äng. Vi nöjde oss med att sätta våra flaggor där det var mindre risk för att trampa ner sig. Bemötandet på Laphroaig kändes tyvärr ganska opersonligt. Lite tråkigt när det tillhör mina absoluta favoritdestillerier. Beror förmodligen mycket på vem som tar emot en och vilket humör personen i fråga är på, men ändå. Hursomhelst så var det väldigt roligt att få se Laphroaig i verkligheten. Nästa gång så får det bli en guidad rundtur också.

Torv på Laphroaig

Sista aktiviteten på lördagens schema var en provning på Bowmore Distillery. Provningen ägde rum i deras besökscenter och vi fick prova tre olika sorter: Maltmans Selection, Feis Ile 2009 samt Bowmore Dusk, som egentligen är utgången. Bäst var Maltmans Selection, men alla var bra. Efter själva provningen så fick vi en dram av deras 25-åring också. Den var i mitt tycke helt ok, men jag hade nog förväntat mig mer av den. Tyvärr så fick vi inte prova någon Bowmore Black, utan den fick vi nöja oss med att beskåda i ett glasskåp. En lite rolig grej med Bowmore Distillery är att ett av deras gamla lagerhus är ombyggt till ett badhus som värms upp av överskottsvärme från destilleriet.

Resten av kvällen tillbringades på Lochside Hotel med middag, mer whisky, öl och liveband.

Bowmore Distillery sett från piren i Bowmore

Skottlandsresan del ett

2009-09-16T13:15:00.039+02:00

Utsikt från första färjan

Torsdag: Äntligen så var det dags för skottlandsresan med Gothia Whisky Society som man hade gått och längtat till ända sedan nån gång i vintras. Vi flög med Ryan Air från Säve till Prestwick. Utanför flygplatsen i Prestwick så blev vi upphämtade av Robert som skulle vara vår busschaufför under resan. Tydligen så var en del av vägen som vi skulle ta till Campbeltown avstängd så vi fick ta en färja istället som tog lite längre tid. Utsikten från färjan var grym så det var helt klart värt förseningen. På vägen till Campbeltown så stannade vi till i Invererary. Där åt vi mat och drack en öl från det lokala microbryggeriet Fyne Ales, samt besökte den legendariska whiskybutiken Loch Fyne Whiskies.

Utanför whiskyshoppen i Inveraray

Sedan bar det av vidare mot Campbeltown som ligger nästan längst ner på en halvö. Även om det inte ser så långt ut på kartan så tog det ganska lång tid på grund av att vägarna var väldigt krokiga och smala. Vilket ofta verkar vara fallet på den skotska landsbygden. I bussen så hade vi en liten provning av två olika whiskysorter från Springbank. I Campbeltown var det meningen att vi skulle ha besökt Springbank Distillery. Problemet var att vi skulle komma fram när de hade stängt för dagen. Man kan ju tycka att de kunde ha fixat något ändå, för 20 svenska whiskyfantaster som besökte Campbeltown, men så var tyvärr inte fallet. Istället blev det ett spontanbesök på det lilla ruffiga, men charmiga destilleriet Glen Scotia. Som endast har tre anställda. Där hade distillerymanegern inga som helst problem med att visa oss runt, trots att de egentligen varken har några rundvisningar eller något besökscentrum.

Ingången till Glen Scotia Distillery

Resten av kvällen tillbringades i den välsorterade baren på Ardshiel Hotel. Där drack jag cask ale från Fyne Ales och provade en femårig whisky från Kilkerran. Whiskyn tillverkas av Glengyle Distillery som är ett gammalt Campbeltowndestilleri som lades ner nån gång på 40- 50-talet, men som har renoverats och återstartats av folk från Springbank. Whiskyn var för övrigt väldigt bra för att bara vara fem år.

Utsikten från rummet på hotellet i Campbeltown

Fredag: Dagen efter vaknade vi till en helt grymt vacker utsikt från vårt hotellrum. Efter en något stressig frukost så hann vi med att snabbtitta lite på Springbank Distillery innan resan fortsatte mot Islayfärjan som går från Kennacraig. Färjeturen till Islay tog lite mer än två timmar. Efter att ha beundrat utsikten från båten så tog vi oss ner till baren. Där blev det en öl från Islay Ales samt en "malt of the month" som var whiskyn Waves från Bruichladdich. När båten började närma sig Port Ellen på Islay så fick man nästan lite gåshud när man kunde skymta Ardbeg, Lagavulin och Laphroaig längs kustlinjen.

Färjan till Islay från Kennacraig

När vi kommit i land vid Port Ellen så bar det av raka vägen till Ardbeg. Där hade vi ungefär en timme på oss. Hungriga som vi var så blev det raka vägen till The Old Kiln Cafe. Så här i efter hand så kan jag tycka att vi borde ha ätit lunch på båten istället. För nu försvann det ganska mycket tid bara på att vänta på sina mackor. Tyvärr så hade vi inte heller tid för nån guidad rundtur, men en titt i shoppen, en del fotograferande samt bli bjudna på en dram Ardbeg Still Young hann vi i alla fall med innan det bar av vidare mot Caol Ila.

Den berömda Ardbegfasaden och Ardbeghunden

Caol Ila låg väldigt vackert till på norra delen av Islay med utsikt över de mäktiga bergen på grannön Jura. I övrigt så kändes destilleriet kanske lite opersonligt. Trevligt dock att vi fick testa en variant av deras whisky som bara säljs på destilleriet.

Utsikt från Bunnahabhain över Paps of Jura

Ytterligare en bit ut på Islays norra spets ligger Bunnahabhain. Det här destilleriet var om möjligt ännu mer naturskönt belägget än Caol Ila. Där hade vi lite mer tid på oss och gick en guidad tur. Blev imponerad av guiden som bara var i 20-års åldern, men väldigt kunnig och kompetent. Lite snålt dock att vi bara fick prova deras vanliga 12-åriga whisky när vi hade bokat en tur för 20-personer. Hade gärna testat deras blendedwhisky Black Bottle samt deras 18-åriga single malt också. Innan resan så hade jag ganska dålig koll på Bunnahabhain, men efter destilleribesöket, samt en provning av deras 16-åriga whisky med Manzanilla finish på Duffies bar senare på kvällen, så kan man säga att jag fick upp ögonen för detta destilleri som är lite av en outsider på Islay.

Pot Still inne på Bunnahabhain

På vägen till öns tätort Bowmore så blev det en snabbvisit på öns enda ölbryggeri Islay Ales. Vi fick prova ett par cask ales och köpte lite flaskor i shoppen. Personligen hade gärna tillbringat lite mer tid här, men schemat var ganska fullspäckat och det var ju trots allt i första hand en whiskyresa vi var på. För övrigt så var mitt intyck av deras öl att de gjorde sig bättre på flaska än på cask och att bryggeriet har goda men inte superbra öl.

Kvällen tillbringades på The Lochside Hotel i Bowmore. Maten var väl sådär, men utbudet av Islaywhisky i baren var helt grymt bra. Drack förutom den tidigare nämnda Bunnahabhainn whiskyn även den helt nysläppta Kilchoman 3 yo Inaugural Release, nya Laphroaig 18 samt Lagavulin Feis Ile 2008. Väldigt bra whisky rakt igenom.

Gatan upp till Runda Kyrkan i Bowmore

Några drams blev det

2009-09-15T14:43:00.017+02:00

En liten lista på de whiskysorter som jag drack på skottlandsresan. En eller ett par mer utförliga inlägg om resan kommer när jag har hunnit smälta alla intryck och återhämtat mig lite mer.

Arran:
-Arran 10 yo (OB)
-Arran Moscatel Finish (OB)
-Arran 12 yo (OB)
-Arran klubbens egna fat cirka 13 yo

Ardbeg:
-Ardbeg Still Young (OB)
-Ardbeg Uigeadail (OB)

Bowmore:
-Bowmore 12 yo (OB)
-Bowmore Maltmans Selection (OB)
-Bowmore Feis Ile 2009 9 yo (OB)
-Bowmore Feis Ile 2007 7 yo (OB)
-Bowmore 25 yo (OB)
-Bowmore Dusk (OB)

Bruichladdich:
-Bruichladdich 16 yo Bourbon Cask (OB)
-Bruichladdich 16 yo First Growth Series - Cuvee nr? (OB)
-Bruichladdich 17 yo Rum Cask Finish (OB)
-Bruichladdich Gene Genie Valinch (OB)
-Bruichladdich Octomore 5 yo Edition 02.1 (OB)
-Bruichladdich Organic 2003 (OB)
-Bruichladdich Waves (OB)

Bunnahabhain:
-Bunnahabhain 12 yo (OB)
-Bunnahabhain Peated Toiteach (OB)
-Bunnahabhain 16 yo Manzanilla Finish (OB)
-Bunnahabhain 1976 (Queen Of The Moorlands)

Caol Ila:
-Caol Ila Distillery Only (OB)

Glenburgie:
-Glenburgie 10 yo (Gordon & MacPhail)

Kilchoman:
-Kilchoman 3 yo Inaugural Release (OB)

Kilkerran (Glengyle Distillery):
-Kilkerran 5 yo? Port Wood - The Tasting Room

Lagavulin:
-Lagavulin Distillers Edition 1991 (OB)
-Lagavulin 1993 Feis Ile 2008 (OB)

Laphroaig:
-Laphroaig 18 yo (OB)
-Laphroaig Cask Strength - Batch 001 (OB)

Springbank:
-Springbank Vintage 2001
-Springbank 1997-2009 Madeira Finish

Överlag så var det mycket hög klass på all whisky som dracks. Väldigt roligt att få prova den första riktiga whiskyn från Kilchoman som var endast 3 år, men redan smakade oförskämt bra. Verkligen ett destilleri att hålla ögonen på i framtiden. Kan också rapportera att Bowmore Black doftade sjukt trevligt. En dram kostade 100 pund och det kändes "en aning" för dyrt, och då fanns det ändå en ännu dyrare variant på 250 pund glaset.

Skottland

2009-09-09T13:26:00.003+02:00

Imorgon bär det av till Skottland. Eller närmare bestämt skotska västkusten. Vi ska besöka Campbeltown, Isle of Islay och Isle of Arran. Så tyvärr kommer det att bli lite dött här på bloggen i några dagar. Räkna med nån form av reserapport nån gång nästa vecka.

Helgens ölprovning

2009-09-07T10:48:00.007+02:00

I lördags så hade jag, frugan, Victor och Karolina en liten ölprovning hemma hos oss. Prioriteringen låg på oktoberöl och saker från senaste släppen på systembolaget, men vi hann med lite annan öl också. Som tilltugg när hungern började sätta in mot slutet av provningen så åt vi lite gruyère- och brieost med kex och frugans hemlagade päronmarmelad.

Jag hade planerat att vi skulle prova en flaska Alesmith Wee Heavy som jag köpte i Köpenhamn i våras. Hade verkligen sett fram emot att få testa denna öl som höjts till skyarna av de flesta som druckit den. Hur besviken på en skala tror ni jag blev när det visade sig att fanskapet var tokinfekterad? Trots detta tunga bakslag så blev det en väldigt trevlig kväll, som alltid när man hänger med Victor och Karolina.

Nu till ölen som provades:

-St Peters G-Free Ale 4.2%: Ser ut precis som en ljus lager. Konstig doft och smak med starka inslag av cacao, snabbkaffe och smör. Vilket påminde om chokladboll. Ganska kemisk också. Viss citrus och gräsighet fanns i bakgrunden. Ganska besk finish. Finns det några bra glutenfria öl? Betyg: 1.9

-Sigtuna Oktoberfest 5.5%: Mörkare än de flesta moderna tyska oktoberöl. Maltig, karamell/toffee, knäckebröd, lite nötter, lätt fruktig, mycket lätt rökig. Ganska lätt beska. Lite vattnig munkänsla mot slutet. Betyg: 3.1

-Birrificio Lodigiano Oktober Chest 7.0%: Grumlig ljus brun/orange färg. En aning söt och maltig med inslag av frukt, karamell, kastanjer och citrus. Men huvudsakligen ganska syrlig. Förstår inte riktigt vad det ska vara för ölstil, vad det har med oktoberöl att göra och om syrligheten är avsiktlig? Inget vidare. Betyg: 2.5

-Sigtuna Black October 5.0%: Mörk brun/nästan svart färg. Rostad malt, lite bränd, karamell, lite coca-cola, kaffe, rostade frön, vörtighet, lätt syrlighet. Lite tunn munkänsla. Annars bra. Alltid trevligt med lite svensk schwarzbier. Betyg: 3.5

-Urthel Hibernus Quentum Tripel 9.0%: Gul färg med vit skum. Fruktig, jästig, kryddig och fenolisk, men det fenoliska är aningen nedtonat. Vilket jag gillar. Förstår inte storheten med belgisk tripel, men fullt drickbar. Betyg: 3.3 poäng

-Hoppin Frog Mean Manalishi 8.2%: Ganska mörk grumlig färg. Härlig doft med massor av humle, tropisk frukt och lite karamell i bakgrunden. Tyvärr blir smaken aningen för tokbesk för mig. Fruktigheten och det andra goda i doften körs över lite för mycket av beskan. Med ost och söt marmelad så dämpas beskan och blir lite behagligare. Betyg: 3.4

-Cantillon Iris 5.0%: En gammal favorit. Syrlig och funkig, med en del bitterhet också. Ändå tämligen balanserad. Är man surskalle så kan man dricka mycket av den här ölen. Betyg: 4.2

-Left Hand Oak Aged Imperial Stout 2009 10.4%: Svart färg. Doftar inte jätterostat utan mest alkohol, trä, humle och något som påminner om ärter. Smaken är i början trevlig med ganska mycket saltlakrits, men sen blir det för mycket alkohol, träighet och det där konstiga ärtliknande. En av de sämre imperial stouts jag provat. Betyg: 2.9

-Djævlebryg Gudeløs 8.9%: Svart i färgen. Maltig, söt och rostad. Kaffe, choklad, lakrits, toffee. Torrare mot slutet. Inte tokhumlad som så många andra danska imperial stouts. Jag gillar den balanserade sötman och den mjuka munkänslan. Av varje såld flaska eller fatöl går en dansk krona till Danska Ateist Föreningen. Undrar just vad Göran Hägglund skulle tycka? Ha, ha! Betyg: 4.1

-Hantverksbryggeriet Baronen 11.3%: En barley wine från Västerås. Söt och maltig, karamell, alkohol, en del frukt. Ganska så torr och besk finish. Ganska god, men inte värst komplex. Skulle kanske tjäna på att lagras. Betyg: 3.3

Lite ölnyheter

2009-09-05T15:09:00.005+02:00

Det har varit mycket whisky här på bloggen på sistone, men här kommer lite lokala ölnyheter för Göteborg:

Det kommer tydligen att hållas en porterfestival på Bishops Arms Järntorget mellan den 18 och 22 oktober. Vet inte så mycket mer än så länge, men jag antar att de kör liknande koncept som förra året.

The Rovers övertagande av Delirium Café kommer tråkigt nog förmodligen att ta längre tid än beräknat eftersom den tidigare ägaren har försatts i konkurs innan köpet blev klart. The Rover väntar nu på att kunna köpa konkursboet.

Update: Det ryktas även om en porterfestival vid Klippan den 14 november som anordnas av Porter Drinkers Association och Svenska Ölfrämjandet.

Islaytrip - The Preludium

2009-09-04T13:04:00.010+02:00

Igår hade Gothia Whisky Society en liten uppvärmning inför nästa veckas Skottlandsresa. Vi provade lite Islaywhisky och gick igenom reseschemat. Det ser ut att bli en väldigt rolig men ganska hektiskt resa. Fokus ligger på Islay. Där ska samtliga destillerier på ön besökas, även om det inte blir organiserade rundturer på alla. Dessutom blir det besök i Campbeltown och på Arran. På Arran så kommer vi förhoppningsvis att få smaka lite från fatet som klubben har köpt.

Vi provade följande:

-Port Ellen 25 yo 1979-2005 5th Annual Release (OB) 57.4%: Doftar lätt rök, frukter, sälta, skaldjur, lätt fenolisk. Smakar lakrits, mer rök än i doften, sälta, vanilj, ek, citrus, söt frukt, choklad. Komplex. Tuff, men elegant om man kan säga så?. Min vinnare för kvällen. Betyg: 9 poäng

-Port Charlotte Single Cask nr48 2001-2009 "Baffo Forever" for Kruger Whiskygalerie Rensburg 46%: Doftar gummi, jympasko, sälta och lätt rök. Smakar rök, gummi, sälta, vanilj, rökt skinka. Kändes lite vattnig. Betyg: 6.5 poäng

- Port Charlotte Single Cask nr 1170 2002-2009 "Baffo Forever" for Kruger Whiskygalerie Rensburg, Chateau Latour finish 46%: Doft av gummi och lättare rök. Smakar lättare rök, gummi, cykelslang, lite oljig, vis sötma. Inget vidare. Betyg: 6 poäng

-Ardbeg Supernova "Ardbeg Committee Bottling" (OB) 58.9% Doftar rök, men inte extremt, sälta, alkoholen känns, citrus, aska. Smakar rökigt (så klart), rökt skinka, lakrits, sälta, citrus, en del lätt fruktighet i bakgrunden. Väldigt rökig men inte så extrem som man kan tro. Har ändå en viss komplexitet. Betyg: 8.5 poäng

-Octomore 5 yo Edition 01.1 (OB) 63.5%: Det här ska tydligen vara världens rökigaste whisky. Rökt till 131 ppm. Alkoholen i doften är ganska bedövande, rök, aska, sälta, tjära. Smakar rök och rök, brännande alkohol, sälta, tjära, nån slags sötma och fruktighet i bakgrunden. Känns som lite av en "plojwhisky" men absolut inte dålig. Skulle vara spännande att testa den efter några år till av lagring. Betyg: 7.5 poäng

Spännande whiskysläpp

2009-09-01T12:05:00.013+02:00

Såg just att Ardbeg ska släppa sin whisky Corryvreckan som standartutgåva för allmänheten. Den har tidigare funnits tillgänglig för köp under en kort tid 2008. Då enbart för medlemmar i The Ardbeg Committee och begränsad till endast 5000 flaskor, som försvann med rykande åtgång. Den kommer att släppas 21 september och ska då kosta runt 60 pund. Den är buteljerad som cask strength (57.1%) och är inte kylfiltrerad. När den kommer att släppas i Sverige har jag inte riktigt lyckats luska ut ännu.

Personligen kan jag tycka att det är lite väl mycket hype kring Ardbeg och alla deras olika realeser, men om den här är lika bra som den begränsade committee-utgåvan så är det en mycket bra whisky.

Även Highland Park har en trevlig nyhet på gång vid namn Hjärta. Det är en 12-årig whisky som buteljerats vid cask strength (58.1%). Den är begränsad till 3900 flaskor som säljs på destilleriet, via deras webshop (som inte levererar utomlands) samt via Systembolaget från och med den 14 september i vinkällarbutikerna. Namnet Hjärta är en hyllning till den skotska ön Orkneys skandinaviska rötter. Whiskyn har fått ett väldigt bra mottagande av de flesta som hunnit testa den. Tyvärr känns priset på 799 kr lite väl saftigt.

Benromach-provning

2009-08-28T14:16:00.006+02:00

Igår var jag på en Benromach-provning med Gothia Whisky Society. Benromach är ett av Skottlands minsta destillerier och ligger i utkanten av staden Forres i Speyside. Det grundades 1898 och har under åren haft ett flertal olika ägare och tidvis legat i malpåse. Sedan 1993 ägs det av företaget Gordon & MacPhail. Som väl i första hand är kända för att vara en av de största oberoende buteljerarna av skotsk single malt whisky. Hade inte Gordon & MacPhail tagit över destilleriet så är det mycket troligt att det hade rivits. De har ersatt den gamla destilleriutrustningen och whiskyn som numera tillverkas är ganska olik den gamla Benromachwhiskyn.

Sorterna som provades var:

-Benromach New Make 63.3%: Råspriten som den är färsk innan lagring på ekfat. Spritig (så klart), smörig, fruktig, lite unken, anigen rökig och medicinal. Kul att testa och jämföra med den lagrade spriten, men inte så värst njutbart. Kanske skulle funka bättre som en välkyld snaps. Inget betyg.

-Benromach Traditional (OB) 40%: Innehåller whisky som är mellan fem och åtta år. 80% lagrad på bourbonfat och 20% lagrad på sherryfat. Fruktig, citrus, päron, vanilj, smör och en del rökighet. Betyg: 7.5 av 10

-Benromach Single Cask 701, 1999-2008, Re-fill sherry hogshead (Bottled for Single Malt Whisky Club Denmark) One of 383 Bottles, 46%: Doftar svavel, knallpulver, sherry, lite spritigt. Smakar sherry, rök, lite beska, anis, lakrits, aning fet/oljig. Betyg: 7 av 10

-Benromach Latitude 57 degrees Single Cask, 2000-2008, First fill sherry hogshead (OB) 57%: I doften är det mycket sherry och en del sötma. Smakar mycket sherry och russin, väldigt söt till en början sen kommer ganska mycket champinjon och unken jordighet. Trevlig doft, men champinjoninslagen förstör smaken enligt mitt tycke. Betyg: 6 av 10

-Benromach Single Cask 724, 2000-2007, First fill bourbon cask (Bottled for La Maison du Whisky) 60.4%: Doftar rökigt, kärvt, lite medicinalt samt en del bourbon och sötma. Smakar spritigt, ganska rökigt, sötma, en del champinjon. Betyg: 6.5 av 10

-Benromach Peat Smoke - Batch 2 (OB) 46%: Doftar sötma, fruktigt, äpplen, lite jordigt, samt lättare rök. Smakar söt och fruktigt, rökigt, lite medicinal, aning smör. Rökigare än doften antyder. Betyg 7 av 10

Sammanfattningsvis så kan man väl säga att jag inte blev överdrivet imponerad av Benromach-whiskyn. Basicvarianterna var i mitt tycke bättre än de spretiga och lite konstiga single cask-tappningarna. Jag misstänker att den unga åldern på whiskyn spelade in ganska mycket. Man dricker ju i vanliga fall oftast single malt som har lagrats i absolut minst 10 år.

Jag blev lite förvånad över att whiskyn var så pass rökig och kärv som den var. Whisky från Speyside brukar ju ofta vara ganska len och orökig. Hursomhelst så var det en trevlig provning och det är ju alltid skoj att prova nya whiskysorter.

Provning av kanadensisk öl

2009-08-24T11:34:00.013+02:00

I fredags så var jag och Lisa inbjudna av Christer till en provning av ett gäng kanadensiska öl som han hade släpat med sig hem från ett kanadabesök. Provningen ägde rum i en lokal på Christers jobb och det hela var väldigt bra uppstyrt. Ett helt gäng ölbloggare och ölnördar var samlade. Innan provning av varje öl så fick vi lite fakta om respektive bryggeri och ölet som skulle provas. Det bjöds också på en mängd olika tilltugg, bland annat nachochips med en grymt god seven layer dip.

Ölen som vi provade var:

-Crooked Coast Amber Ale 5.1% (Driftwood Brewery): Nån slags variant av altbier/amber ale med munichmalt och tysk humle. Orangeaktig i färgen. Lite klen i både doft och smak, men fullt drickbar. Inslag av karamell, apelsin, blommighet, samt lite metallisk. Betyg: 3.0

-Fat Cat India Pale Ale 6.0% (Fat Cat Brewery): Mörk gyllene/lite orange färg. Smör, fruktkolor, karamell, lätt citrus, metall, kartong, lite sur. En del efterbeska men nästan ingen smak- eller aromhumle. En del störande felsmaker. Betyg: 2.5

-Black Toque India Dark Ale 6.5% (Phillips Brewing Co): Nån slags black IPA. En stil som verkar bli mer och mer vanlig i USA och tydligen också i Kanada. Mörk brun färg med lite röda inslag. Rostad malt, ganska humlig, lite mjölkig, lakrits, kaffe och svarta vinbär. Kändes lite tunn i kroppen. I övrigt ganska ok. Betyg: 3.2

-Steamship Raspberry Porter 5.0% (Tree Brewing): Mörk brun färg. Söt och ganska kemisk, väldigt mycket inslag av hallon samt röd lakrits, smörighet, metall, syrlighet. Rostad finish. Nja, inget vidare. Betyg: 2.7

-Blackberry Porter 6.5% (Cannery Brewing Co): Mörk brun färg. Mycket björnbär, rostad malt, lakrits, grön humlighet. En del bitterhet på slutet. Ganska bra och annorlunda öl. Betyg: 3.5

-Maple Stout 5.5% (Cannery Brewing Co): Svart färg. Mycket lönnsirap i både doft och smak, men inte alls lika söt i smaken som man skulle kunna tro från doften. Inslag av fudge, rostad/bränd malt, kaffe, bitter humle, lakrits, trä, vanilj. Aningen syrlig på slutet. Väldigt trevlig. Lönnsirapen passar mycket bättre än man kanske kan tro. Betyg: 3.8

-Longboat Double Chocolate Porter 5.2% (Phillips Brewing Co): Mörk brun. Choklad, laktos, sötma, filmjölk, mörka bär, rostad malt. Filmjölkstonerna var inte värst trevliga. Betyg: 2.6

-Pompous Pompadour Porter 5.0% (Fat Cat Brewery): Väldigt otrevlig. Totalt förstörd av felsmaker. Vad fan har hänt? Måste vara fel på just denna flaska eftersom Christer intygade att ölen varit helt ok när han hade druckit din tidigare. Inget betyg.

-Surly Blonde Big Belgian Triple 9.1% (Phillips Brewing Co): Ser ut som grumlig äpplejucie. Ingen som helst skumkrona. Jästighet, äpplen, päron, mandelmassa, druvor, kryddighet, alkohol. Ett dåligt exempel på en stil som jag brukar ha svårt för även i bättre fall. Betyg: 2.1

-Brother Bart Belgian Brown Ale 7.5% (Driftwood Brewery): Rödbrun färg. Söt, fruktig, sockrig, karamell, örter, lite trä, lätt syrlig. Betyg: 2.7

-Legacy Ale 11% (Swans Hotel - Buckerfield Brewery): Extremt söt, karamell, torkad frukt, apelsinskal, alkohol samt en väldigt markant ton av pulver mos. Inget vidare. Betyg: 2.6

-Don De Dieu 9% (Unibroue): Gyllene färg. Fruktig, jästig, bananer, plåster/fenoler, kryddor, alkohol. Betydligt bättre än Surly Blonde, men inte min grej. Betyg: 3.0

När provningen var avslutat så blev det hela betydligt mindre formellt. Christer plockade fram ett par av sina hembryggder. En IPA och en mycket trevlig kaffe imperial stout. Det bjöds också på cider och mjöd som en av de andra deltagarna hade bryggt. Sedan bar det av till The Rover. Där drack jag en Örebro Bitter. God som alltid, men smaksinnet kändes ganska avtrubbat efter att ha provat 12 olika öl. Frugan och jag var bland de första i sällskapet som lämnade in för kvällen eftersom vi skulle upp i skaplig tid för att åka till Varberg dagen efter.

Bara att tacka Christer, och de andra också för den delen, för en mycket lyckad afton.

Basic Brewing Video

2009-08-17T15:15:00.005+02:00

I det senaste avsnittet av Basic Brewing vide o så besöker James och Steve från Basic Brewing Firestone Walker Brewing Co. i Kalifornien. Bryggeriet primärjäser tydligen alla sin öl i ektunnor. Vanligare brukar ju annars vara att bara lagra öl på ekfat.

Kolla in äldre avsnitt också. Där finns mycket roligt för ölnördar och hembryggare.

Vatten, bara vanligt vatten?

2009-08-13T17:49:00.003+02:00

Under min korta period som helmaltsbryggare så har jag lyckats få till ett par bra bitters/pale ales samt en mild. Stouten som jag bryggde för någon månad sedan blev dock inget vidare. Inte nog med att den hade en hel del jordgubbsestrar. Den kändes ganska sur och tunn också, trots ett recept som såg helt ok ut i teorin. Hade ju läst en del om det där med olika typer av vatten och öl, och uppkomsten av olika öltyper i olika städer just på grund av vilken typ av vatten som fanns. Till exempel Stout i Dublin som har hårt vatten med mycket karbonater och pilsner i Pilsen som har väldigt mjukt mineralfattigt vatten. Eftersom mina bryggförsök ändå hade blivit ganska lyckade än så länge så hade jag dock inte funderat så mycket mer på vad detta kunde innebära för mitt egna bryggande.

Den misslyckade stouten har dock fått mig att helt frivilligt studera en del grundläggande kemi de senaste dagarna. I början verkade det smått obegripligt för mig som aldrig gillade naturvetenskapliga ämnen i skolan. Man kanske borde ha lyssnat lite på lektionerna ändå, men då fattade man ju inte att man faktiskt kan ha nytta av att kunna lite kemi. Efter att ha läst om ämnet i ölbryggarlitteratur och på nätet, samt fått en del hjälp av hembryggaren Gnoff via facebook, så visade det sig att det inte är så komplicerat trots allt.

Kollade upp vattenprofilen för Göteborg och det visade sig att vi har ett förhållandevis mjukt vatten som således inte borde passa så bra för stout och porterbryggning. Vid mäskning av mycket mörk rostad malt i detta mjuka vatten så sjunker Ph-värdet för mycket och resultatet blir syrlighet i den färdiga ölen. Trist för mig som älskar porter och stout. Som tur är kan man dock komma ifrån detta genom att tillsätta olika salter, mineraler och/eller mjölsyra till sitt bryggvatten. Ölbryggarprogramet Beer Smith har en funktion där man kan få hjälp med att räkna ut vad man ska tillsätta till sitt vatten för att få det att efterlikna olika klassiska ölbryggarstäders vattentyper, om man inte kan eller orkar räkna ut det själv.

Nu funderar jag starkt på att beställa lite olika vattentillsatser från Humlegården. Finns risk för att lakritsportern skjuts upp till hösten. Känns bättre att brygga en ganska basic porter första gången jag försöker mig på vattenjustering. Det jobbiga är bara att jag skulle behöva en precisionsvåg också för att kunna mäta upp rätt mänger. Blir väldigt stor skillnad på en eller två gram kalciumkarbonat i bryggvattnet.

Hur många av er andra som brygger är det som brukar fixa med sitt vatten?

Obs: Det på bilden är inte colombiansk snö.

Gråbergets Late Summer Bitter

2009-08-11T21:36:00.003+02:00

Sitter och dricker min senaste öl: Gråbergets Late Summer Bitter. Bryggd på Marris Otter pale ale malt, Crystal malt, Wheat malt, East kent golding- och Amarillohumle samt engelsk ale jäst.

Doft: fruktig med ganska mycket apelsin och banan inslag. Samt engelsk humle.
Smak: fruktig (engelsk jäst), lite jordig och gräsig, medium bitter. Ganska så humlig finish.

Det är första gången jag testar White Labs British Ale Yeast. Den verkar vara väldigt fruktig till karaktären. Amarillohumlen kändes ganska mycket när jag provade grönölen, men verkar ha trubbats av nu. Mer karaktär av East Kent Goldings. Vilket jag i och för sig gillar, men jag hade hoppats på lite mer balans mellan den engelska och amerikanska humlen i denna öl.

Hursomhelst en bra öl om jag får säga det själv. Ganska ung än så länge. Flasklagrad i cirka 10 dagar. Får se hur den utvecklas med lite mer tid.

Om humle

2009-08-07T22:02:00.002+02:00

Intressant artikel om humle i tidskriften Forskning & Framsteg.

Nya jänkaröl på Akkurat

2009-08-05T22:04:00.002+02:00

Fick ett nyhetsbrev från Akkurat idag. Verkar som de börjar få ordning på den nya baren. En hel del nya spännande amerikanska öl har de tydligen fått in också. Eller vad sägs om:

Andersson Valley: Hop-Ottin IPA
Avery Brewing Co: Avery IPA, Maharaja Imperial IPA och New World Porter
Kalamazzo Brewing Co: Two-Hearted Ale och Third Coast Old Ale
Blue Point Brewing: Hoptical Illusion IPA
Southern Tier Brewing Co: Unearthly Imperial IPA, Southern Tier IPA och Gemeni
Smuttynose Brewing Co: Smuttynose IPA
Laughing Dog Brewing Co: Laughing Dog IPA
Uinita Brewing Co: Anniversary Barley
Two Brothers Brewing Co: Cane & Abel Red Rye Ale

Finns en hel del på den där listan som jag gärna skulle vilja prova. De enda jag har druckit av alla dessa är Avery New World Porter samt Southern Tier ölen. Några av bryggerierna hade jag faktiskt inte ens hört talas om innan. Ibland är det synd att det är så långt till Stockholm.

Receptutkast för lakritsportern

2009-08-03T12:51:00.007+02:00

Gråbergets Lakritsporter:

Type: All grain
Batch size: 6.50 L
Boil size: 8.68 L
Boil Time: 75 min

1,00 kg Pale Malt, Marris Otter
0,35 kg Munich Malt
0,18 kg Crystal Malt
0,12 kg Chocolate Malt
0,10 kg Pale Malt Weyermann
0,06 Black Patent Malt

12 gm Challenger (6,70%) 60 min
7 gm Fuggles (4,30%) 30 min
5 gm EK Goldings (4,80%) 10 min
0,25 tsp Irish Moss 10 min
Licorice Stick 10 min, (mängd?)
0,08 kg Muscovado Sugar, (koktid?)
1 Pkgs Nottingham Ale Yeast

Est Original Gravity: 1,063
Est Final Gravity: 1,015 (jäser den verkligen ut så mkt?)
Est Alcohol by Vol: 6,28%
Bitterness: 39,4 IBU
Est Color: 85,1 EBC

Det här är bara ett första utkast, så jag tar gärna emot alla tänkbara synpunkter på receptet. Är osäker på hur mycket muscovadosocker och lakritsrot jag ska använda, samt koktiden på dessa. Är också ytterst tveksam till om den verkligen kommer att jäsa ut till ett FG på 1,015 som Beer Smith påstår.

Provning hos Victor

2009-07-31T17:17:00.004+02:00

Igår så var jag och Andreas hemma hos Victor och provade lite öl. Jag hade plockat med ett par hembryggder också.

-Gråbergets Mörka Milda 3.3%: En dark mild som jag bryggde i juni med assistans från Andreas. Smakade fortfarande bra. Lätt kropp (såklart), men ändå trevligt maltig och lite fruktig. Rostad malt i finishen. Synd att jag bara har en flaska kvar.

-Gråbergets Stout 5.1%: Mitt första försök att brygga stout. Andreas var med vid bryggningen av denna också. Fortfarande tämligen färsk. Har bara stått på flaska i två veckor. Hade ganska mycket toner av jordgubbar i doft och smak. Trevligt i och för sig, men passar ju inte riktigt i en stout. Nån annan som har fått jordgubbstoner av Safale US-05 torrjästen? Tyckte också att den kunde varit mer rostad i smaken. Får hålla tummarna för att den blir bättre med lagring.

-Atna Øl Nakenbad 4.7%: En microbryggerilager som Victor hittat i Norge. Syrlig, lite kemisk, DMS-skadad, grönsaker, träig/gräsig beska. Riktig dålig faktiskt. Betyg: 1.5

-Atna Øl Stabburøl 4.7%: Om möjligt ännu sämre. Sötma, grönsaker, fruktighet (äpplen), spånskiva, DMS, träighet, nästan ingen humle. Vattnig och platt. Betyg: 1.3

-Greens Endeavour 6%: En belgisk öl för glutenallergiker. Surhet, simhall, dålig brandy/sprit, pomac, äpplen, aningen rostad, alkohol. Tycker synd om glutenallergiker. Hoppas att det finns bättre öl än den här. Betyg: 2.0

-Beer Here Dark Hops 8.5%: Klassas som american strong ale av ratebeer. Jag skulle nog säga superhumlad stout. Grön humlighet (lite som att lukta i en humlepåse), kåda, grape, mint/menthol, rostad malt, aning sälta, espresso, aning lakrits. Bra, men personligen hade jag nog gillat den ännu mer om humlen var mer dämpad. Fast meningen är ju att det ska vara en stout humlad som en IPA. Betyg: 3.8

-Baladin Super 8%: Den första av tre öl från italienska Baladin som Victor blindprovade mig och Andreas på. Kanelbullar, marsipan, belgisk jästighet, ananas, play-doh, aprikos. Betyg: 3.2

-Baladin Noel 9%: Fenoler, kryddor, sötma, karamell, äpplen, lätt rostad. Betyg: 3.4

-Baladin Elixir 10%: Fenoler, lite kemisk, belgisk jäst, play-doh, plast, banan, medicin, mandelmassa, alkohol. Gillade denna minst av Baladinölen. Betyg: 2.9

-Thisted Limfjords Porter 7.9%: En baltisk porter, förmodligen underjäst. Rostad, mycket lakrits, tjära, lite rök, humle, kaffe, bitter choklad, aning sälta. Innehåller tydligen lakrits. Tur att jag har en till, för den här kommer nog frugan att gilla. Finns på många snabbköp i Danmark. Kommer att köpa fler vid nästa Danmarksbesök. Betyg: 4.2

-Schloss Eggenberg Samichlaus Bier 2007 14%: En riktig alkohol och maltbomb. Karamell, torkad frukt, toffee, dessertvin. Förmodligen bara för "maltskallar". Jag gillade den, men skulle vilja testa en som har lagrats längre tid. Betyg: 3.7

Det var väl ungefär här som ölprovningen övergick mer till musiklyssnande, musik och filmsnack, filosoferande om teorier angående universum osv, men öldrickandet tog inte slut för det utan Victor bjöd på flera andra trevliga öl som jag redan hade testat innan.

-Mikkeller Simcoe IPA, med permasanost som tilltugg. Riktigt smaskigt.
-Flying Dog Wild Dog Schwarz.
-Three Floyds Behemoth 2009.

Kanske någon mer öl också som jag har glömt i så fall. Jag och Andreas drog oss hemåt lite efter tre-tiden. Tycker lite synd om Victor som skulle upp klockan sju idag och jobba.

Artikel om Real Ale i The Independent

2009-07-28T21:45:00.002+02:00

Här är en länk till en artikel om real ale i engelska The Independent. Verkar, trots allt negativt man ofta får höra, som om det fortfarande finns hopp för den brittiska ölkulturen.

Besök på Red Lion

2009-07-28T13:42:00.004+02:00

Efter körlektionen igår besökte jag och frugan puben Red Lion i Majorna. Det var faktiskt ganska länge sedan jag var där senast, trots att den ligger väldigt nära. Ett trevligt ställe med relativt humana öl- och matpriser. Träffade en gammal kompis och hans tjej, åt en god caesarsallad och drack tre öl.

-Hantverksbryggeriet Narren (fat): En Premium Bitter/ESB från Västerås. Har druckit den nån gång innan och tyckt att den varit sådär. Upplevde den som godare och friskare denna gång. Trevlig maltighet och en del beska. Känns ganska engelsk på ett bra sätt. Gammalt betyg: 3.4

-Köstritzer Schwarzbier (fat): En tysk Schwarzbier som såg väldigt trevlig ut i glaset med sin nästan svarta färg och fina skumkrona. Hade en del god rostad maltighet som dock hade kunnat få märkas lite mer. En aning syrlighet som störde. Vet inte om det var en lätt infektion eller berodde på nåt annat. Svårt att veta när jag aldrig har druckit den innan. Betyg: 2.7

-O´Haras Celtic Stout (flaska): En gammal favorit. Bra Dry Stout på 4.3% som aldrig sitter fel. Lättdrucken, men ändå ganska smakrik. Bättre än Guinness. Varför finns inte denna på bolaget? Gammalt betyg: 3.9

Lite nya öl provade

2009-07-27T10:35:00.005+02:00

Hade via Weines eminenta blogg fått reda på att Tre Små Rum hade fått in en del nya spännande saker. Att det var alldeles för länge sedan vi besökte Tre Små Rum senast bidrog också till att jag och frugan bestämde oss för bege oss dit i fredags för att slå två flugor i en smäll genom att äta middag och dricka lite nya öl. En av fördelarna med att ha en ölintresserad fru är att man kan dela på ölen och testa flera olika sorter utan att behöva bli värst berusad. I matväg så blev det persisk gryta för mig och vegetariska biffar för frugan. Väldigt trevligt att Tre Små Rum kan erbjuda lite alternativ till den vanliga pubmaten på andra ställen. Ölen vi testade var:

-Ocean Summer Wheaten Ale (fat) 4.9%: En ny sommaröl från Oceanbryggeriet som innehåller 30% vetemalt samt kryddad med koriander och ingefära. Mörk gyllene färg med vitt skum. Maltig och lite brödig, en aning smör/diacetyl, lite fruktighet samt jordig humle. Ganska rejäl efterbeska. Märkte faktiskt knappt av kryddorna. Utan tyckte mer att den smakande som en helt ok engelsk pale ale. Betyg: 3.3

-Mikkeller X Pale Ale (fat) 5.9%: Rödaktig nästan lite brun färg. Väldigt mörk för en amerikansk pale ale. Amerikansk humle, karamell, jordgubbar, gräs, lätt tropisk fruktighet, vindruvsskal, aspirin och en aning alkohol. För mycket alkohol och bitterhumle för en pale ale, i alla fall enligt min smak. Förmodligen bättre helt färsk. Betyg: 3.0

-Beer Here Lupulus (flaska) 4.7%: Mörk gyllene och lite grumlig. Den här föll mig mer i smaken. Rejält humlig, men mycket friskare och mer lättdrucken. Amerikansk humle, citrus och kåda. Besk och torr avslutning. Betyg: 3.7

-Beer Here Essentia Bina (flaska) 16%: En 1600-tals inpirerad porter med fänkål på hela 16%. Som jag har förstått det så uppfanns portern på 1700-talet och även om den kunde vara ganska alkoholstark så tror jag inte att den låg på 16%, men, men. Svart färg utan någon som helst skumkrona och totalt utan kolsyra. Doftar rostat, lakrits, starkvin, mörkt socker, alkohol och en aning choklad. Smaken är totalt dominerad av lakrits och sälta, aningen medicinal. Möjligen lite choklad i bakgrunden. Alkoholen märks, men jag hade nog inte gissat på hela 16%. Väldigt fet munkänsla. Inte så värst komplex. Svårt att sätta betyg på den här. Nästan mer en mäktig upplevelse än ett gott öl. Dock inte dålig på något sätt. Skulle vara spännande att testa den lagrad om fyra, fem år. Betyg: 3.6

Efter Essentia Bina så kände vi att det nog var rätt meningslöst att dricka något mer denna kväll. Går ju liksom inte att toppa en sådan öl. Så efter att ha tjötat lite mer med Weine och hälsat på Dempa, som dök upp när vi skulle gå, så begav vi oss mot Torpakolonin där vi lånat en kolonistuga av ett par kompisar. Somnade gott.

Lakrits i porter

2009-07-22T11:36:00.003+02:00

Frugan är väldigt förtjust i lakrits och vill att vi ska brygga en lakritsporter. Som jag har förstått det så var lakrits en ganska vanlig ingrediens i brittisk porter för i tiden. Finns det nån särskild maltsort som skulle ge lakritstoner i ölen? Funderar också på att tillsätta nån form av lakrits. Kanske lakritsrot eller om man kan hitta nån form av extrakt. Är det någon som har några tips på hur jag bör gå till väga?

Augustisläppet på systembolaget

2009-07-21T11:43:00.008+02:00

Öl första augusti:

-Krönleins Augusti Månens Premium 4,6%, 500 ml flaska, pris 14.90 kr
-Shipyard Brewer´s Choice Brown Ale 5,4%, 355 ml flaska, pris 19.50 kr
-d´Achouffe Houblon Dobbelen IPA Triple 9%, 750 ml flaska, pris 69.80 kr
-Sierra Nevada Bigfoot 2009 9,6%, 350 ml flaska, pris 29.90 kr
-Contreras Valeir Extra 6,5%, 330 ml flaska, pris 27 kr
-Brooklyn-Schneider Hopfen-Weisse 8,5%, 750 m flaska, pris 109 kr

Whisky första augusti:

-Springbank Cream Sherry Cask 1996 55,2%, pris 755 kr
-Springbank Manzanilla Sherry Cask 1996, 55,8%, pris 755 kr

Öl mitten-i-månaden släppet:

-Shipyard XXXX IPA, pris 68,50 kr
-Hoppin Frog Mean Manalishi, pris 129 kr
-Bosteels Deus Brut des Flandres, pris 219,90 kr
-Hoppin Frog Boris The Crusher, pris 119 kr
-Left Hand Oak Aged Imperial Stout, 119,90 kr

När det gäller det ordinarie släppet den första augusti så kommer jag garanterat att köpa Houblon Dobbelen IPA´n, Valeir Extra och Shipyard Brown Alen. Brown Alen kommer jag mest att köpa för att jag gillar ölstilen, dock inte så förtjust i bryggeriet. Varför finns det ingen bra engelsk brown ale i det ordinarie sortimentet?. Vad är förresten grejen med bolaget och Shipyard?

Bigfoot är alltid bra, men den har man ju druckit ett flertal av redan och jag har inget bunkringsbehov av den. Brooklyn-Schneider är för dyr, och inte riktigt tillräckligt intressant, för min nuvarande ekonomi.

Springbank whiskyn verkar högintressant och destilleriet tillhör mina favoriter. Skulle vara kul att testa båda mot varandra i en parallelprovning och se hur stor skillnad det är mellan de olika typerna av sherryfat. Som vanligt så är det tyvärr priset som sätter stopp för ett eventuellt inköp.

När det gäller mitt-i-månaden släppet så har jag inte sett något om vilken eventuell whisky som kommer ännu. Ölmässigt så kommer jag förmodligen försöka nöja mig med Boris The Crusher och Left Hand Oak Aged Imperial Stout. Även om Mean Manalishi också verkar trevlig. Undrar hur pass färsk den är?

Noterar också att systembolaget i varunytt angående Houblon Dobbelen IPA Triple skriver att: "Triple är en traditionell benämning på öl som efterjäst på flaskan". Var får de allt ifrån? Jag är ingen expert på belgisk öl, men en stor del av all belgisk ale, oavsett stil, är väl efterjäst på flaska?

Ny bryggning

2009-07-16T21:50:00.007+02:00

Imorgon tänkte jag brygga en Special Bitter. Tanken är att den ska blir ganska ljus och välhumlad. Ska prova att använda en kombination av engelsk East Kent Goldingshumle och amerikansk Amarillohumle. Kanske lite för mycket smak och aromhumle för en klassisk bitter, men humle är ju gott. Det är första gången jag brygger helt solo. Spännande och lite nervöst.

Vad tror ni om receptet?

Gråbergets Late Summer Bitter:

Boil Volume: 8,06 L
Batch Size: 6 L
Koktid: 75 min
Beräknat OG: 1047
Beräknat FG: 1013
Beräknat IBU: 35

1 kg Marris Otter Pale Ale Malt
200 gram Weyermann Pale Ale Malt
70 gram Wheat Malt
60 gram Crystal Malt

7 gram East Kent Goldings 60 min
3 gram Amarillo 20 min
6 gram East Kent Goldings 20 min
9 gram East Kent Goldings 10 min
4 gram Amarillo 0 min
8 gram East Kent Goldings 0 min
Irish Moss 10 min

White Labs British Ale Yeast

2009-07-14T12:05:00.003+02:00

Vi hade lite amerikanskt tema hemma i helgen. Testade att blanda lite whiskey sour. Jag väljer allt som oftast öl eller whisky på puben och tycker att det brukar vara för krångligt att blanda drinkar hemma, men den här är både lättgjord och riktigt god. Innehåller inga konstiga ingredienser. Sockerlag kokar man enkelt ihop själv på nån minut. Kan också meddela att Jack Daniels funkar minst lika bra som bourbon i en whiskey sour. Citronsaften kan man eventuellt ta lite mer av om man vill ha en surare drink.

Whiskey Sour:

-4 cl bourbon whiskey
-2 cl färskpressad citronsaft
-2 cl sockerlag
-eventuellt lite äggvita för skummet

Skaka alla ingredienser med is i en shaker (eller nåt liknande), sila upp i ett kylt glas. Drick!

Fråga?

2009-07-09T11:27:00.002+02:00

Idag kommer min ena bror på besök. Är det nån som vet några pubar med bra ölutbud som serverar 18-åringar. Antar att ställen som Bishops Arms och The Rover har åldersgränser? Har inte funderat så mycket på det här innan. Det gäller ju att passa på innan han hamnar i cider och pisslagerträsket så att säga.

Amerikansk whiskey

2009-07-07T21:46:00.013+02:00

På whiskyfronten så har jag på sistonde, utöver mitt intresse för single malt, börjat få upp ögonen lite mer för amerikansk whiskey och bourbon. Även om jag inte hittar samma komplexitet och mångsidighet hos bourbon som hos single malt. Utan man får se det som en helt annan typ av sprit och som en trevlig omväxling till skottsk whisky. Personligen så tycker jag också att bourbon passar lite bättre på sommaren, medans den skotska whiskyn är nummer ett resten av året.

Produktionen av bourbon skiljer sig på en rad punkter avsevärt från tillverkningen av skottsk single malt. Några exempel:

-Måste innehålla minst 51 procent majs. Vilket ger en väldigt typisk karaktär.
-Kan innehålla såväl omältad som mältad råg, vete eller korn.
-Lagras endast på färska kolade ekfat vilket ger de typiskt återkommande vanilj och ekträtonerna.
-Lagras på grund av det betydligt mer varierande klimatet oftast kortare tid än single malt.
-Är helt orökig.

Det kanske också ska påpekas att man inte ska sätta likhetstecken mellan amerikansk whiskey och bourbon. Även om bourbon är den absolut vanligaste typen av amerikansk whisky så finns det också Rye whiskey, Corn whiskey, Single malt och Tennessee whiskey. Den förmodligen mest kända amerikanska whiskeyn Jack Daniel´s är till exempel inte en bourbon utan en Tennessee whiskey.

Här är några sorter som jag har provat och gillat på sista tiden. Dyker ni på dom så är de väl värda att testa.

-Knob Creek Bourbon 50%: En bra, ganska mjuk, lättdrucken och trevlig bourbon.

-Van Winkle 12 yo Special Reserve 45.2%: Bra, lite exklusivare bourbon. Finns på The Rover i Göteborg.

-George T. Stagg Kentucky Straight Bourbon Whiskey, 2008 Release, Buffalo Trace Distillery 70.9%: Exklusiv och ganska ovanlig, men väl värd att testa om man hittar den. Den bästa av de jag har testat hittills. Komplexare.

-Stranahan´s Rocky Mountain Straight Whiskey 47%: Ingen bourbon, utan gjord på korn. Ganska nytt microdestilleri vars ena ägare också äger ölbryggeriet Flying Dog.

-Van Winkle Family Reserve Rye 13 yo 47.8%: Kanske inte jättegod, men intressant. Enda exemplet på Rye whiskey som jag testat än så länge.

För mer information om bourbon och amerikansk whisky så rekommenderar jag boken "En Handbok Bourbon - Amerikansk Whiskey" av Örjan Westerlund

The Rover expanderar

2009-07-06T11:05:00.002+02:00

Fick ett nyhetsmail från krogen The Rover här i Göteborg där de bekräftar att de ska ta över Delirium Café i september. Det ska tydligen bli namnbyte också. Undrar om de kommer att behålla något av den belgiska profilen och ölutbudet eller om det blir The Rover II? Spännande...

Världens starkaste öl

2009-06-30T19:15:00.003+02:00

Tyska Kleinbrauerei Schorschbräu har bryggt vad som förmodligen måste vara världens starkaste öl på hela 31 procent. Schorschbräu 31 heter den. Måste erkänna att jag blir ganska nyfiken. Tror ni den kan vara nåt att ha?

Hembryggdsprovning hos Ekstedt

2009-06-29T13:40:00.005+02:00

I fredags så åkte jag, frugan och Marsiblursi Andreas hem till Ekstedt för att delta i en provning av hembryggder. Deltog gjorde också Gnoff och Deft. Ett par andra deltagare hade tyvärr fått förhinder i sista stund. Jag och frugan hade med oss våran Gråbergets Sommar Ale. Tyvärr så var den inte längre lika bra som för ett par veckor sedan, utan hade tappat en del av smak- och aromhumlekaraktären. Fortfarande fullt drickbar dock. Förutom den så provades ett helt gäng hembryggder från de andra deltagarna.

Ekstedt: Wit, Wit IPA, Weizen, Weizen Bock, NZ Pale Ale, NZ IPA, NZ Double IPA, NZ Strong Ale, Stark Mörk Belgare, Barley Wine och Pilsner. NZ Strong Ale är samma öl som fick ett hedersomnämnande på senaste SM i hembryggt öl i klassen starka specialöl och Pilsnern är den som var med på sommarölsträffen och som även Rick och Andreas varit med och bryggt.

Deft: Belgian Blonde och en Mörk Belgare.

Rick: En Weizen som han hade skickat med Andreas.

Gnoff: Modern Ljus Lager, Gräsklipparpils (i tjeckisk stil) och Schwarzbier.

Det var över lag väldigt hög klass på alla ölen, måste jag välja några favoriter så blir det nog Gnoffs Schwarzbier och Ekstedts NZ Strong Ale. Hela Ekstedts NZ-serie var humlad med Nya Zeeländsk humle. Väldigt spännande för mig som provat väldigt lite öl med humle från Nya Zeeland. Som om detta inte var nog så bjöds det även på kommersiell öl i form av Chang Beer, Ølfabrikken ØL och Thomas Hardys Ale 2005. Får tacka alla inblandade för en väldigt trevlig kväll.

Öl som provocerar

2009-06-26T14:17:00.005+02:00

Etiketten på den tysk/belgiskt inspirerade veteölen Tia Loca från Beer Here har fått jänkarna på Ratebeer att brista ut i nån slags kollektiv moralpanik som mynnat ut i en lång tråd på forumet. Vad tycker ni? Själv så misstänker jag att Christian Skovdal Andersen har en ganska skruvad humor och att han gillar att provocera

Kan för övrigt rapportera att Social Distortion var riktigt bra igår på West Coast Riot. Lite mycket gubbrock och mindre punk kanske vissa skulle säga, men jag gillar Social Distortions mix av punk och rock n´roll. Att sångaren och låtskrivaren Mike Ness gillar rockabilly, country och r n´b är ju ingen nyhet. Det extremt varma vädret gjorde att det var lite smått outhärdligt att hänga på festivalområdet. Vi orkade med att se The Gaslight Anthem, som var bra, men kanske inte riktigt kände sig hemma på en så stor scen. Suicidal Tendencies såg vi lite av. De var i mitt tycke ganska dåliga live. Förmodligen så var de bättre för 10-15 år sen. Pennywise var ok och väldigt puplikfriande med klassiska punkcovers och mellansnack. Även om det inte är något jag själv lyssnar på så är det lite fascinerande med mediokra band från skatepunkvågen i början av 90-talet som fortsätter att harva på och verkar ha en ganska stor publik fortfarande.

I öl och whiskyväg så blev det ett par pisslagers från Carlsberg på festivalområdet. Det var den enda ölen som såldes. Känns ju sådär lagom punkigt och alternativt. Vi tog vår tillflykt till svalkan i närmsta Bishops Arms källare. Där dracks det en Skjálfti från isländska bryggeriet Ölvisholt, samt Knob Creek bourbon och Bowmore Darkest till kaffet. Senare på kvällen så dracks det en Left Hand Jackmans Pale Ale också. Känns smått surrealistiskt att sitta på en uteservering och svettas kl halv ett på natten.

Ny Bryggshop

2009-06-23T22:19:00.002+02:00

Fick nya numret av Svenska Hembryggareföreningens tidning Hembryggaren idag. Där fanns det med en annons för en ny webshop för hembryggare vid namn BryggBolaget. Även om sortimentet inte är särskilt stort än så länge så tycker jag att stället verkar klart intressant. De har till exempel jäst från White Labs, som vad jag vet inte har funnits att köpa i Sverige innan. Samt malt från engelska Warminster Maltings. För oss hembryggare så kan det nog bli ett intressant alternativ till Humlegården när de har utökat sortimentet lite mer. Just nu håller jag tummarna för att de ska börja sälja färdigkrossad Maris Otter malt på enkilospåsar.

En kagge öl

2009-06-21T15:30:00.002+02:00

Från en notis i dagens Göteborgs Posten:

"Turister som strosade längs den berömda Karlsbron i Prag fick bevittna en något udda tilldragelse då tjeckiska tjänstemän i går i en symbolisk handling lämnade över en kagge öl till svenska ambassadtjänstemän - från en båt till en annan.
-Vi letade efter en symbol för det tjeckiska ordförandeskapet som vi kunde lämna över till svenskarna, och jag tror att vi hittade rätt när vi beslutade oss för en kagge öl, sade den tjeckiske EU-ministern Stefan Fule"

Undrar vad det var för öl i kaggen?

Glendronachprovning

2009-06-17T22:50:00.001+02:00

I måndags så var jag på whiskyprovning med Gothia Whisky Society. Temat för kvällen var whisky från destilleriet Glendronach. Sedan destilleriet togs över av ägarna till BenRiach 2008 så har det fått något av en nytändning och flera nya buteljeringar har nyligen kommit ut på marknaden. Tyngdpunkten ligger på sherryfatslagrad whisky och Olorossofat verkar vara vanligast.

Hade väldigt höga förväntningar på den här provningen. Siten Whiskyfun har till exempel gett Glendronachs nya 15-åriga buteljering Revival hela 92 poäng. Även om ett par av sorterna var riktigt goda så måste jag ändå säga att jag på det stora hela blev lite besviken. Kanske hade jag allt för höga förväntningar, eller också var jag helt enkelt inte så sugen på sherryfatslagrad whisky just den här kvällen. Många av de andra provningsdeltagarna var dock väldigt imponerade. Om tillfälle ges så skulle jag vilja prova åtminstonde ett par av sorterna igen.

-Glendronach 12 yo Double Wood, 40%: 6.5 poäng
-Glendronach 15 yo Revival, 46%: 8.5 poäng
-Glendronach 15 yo äldre buteljering, 40%: 6.5 poäng
-Glendronach 18 Allardice, 46%: 8 poäng
-Glendronach 33 yo, 40%: 7.5 poäng

Klart bäst enligt mig var den nya 15-åringen. som dessutom har ett vettigt pris. Majoriteten tyckte dock att 18-åringen var bäst. Vi testade också en Olorossosherry som inte var särskilt roligt. Jag är dock fortfarande nyfiken på sherry och portvin och inbillar mig att det finns betydligt godare sorter. Efter provningen så fick vi som en liten bonus prova en 25-årig bourbonfatslagrad single cask Tormore som hade buteljerats särskilt för Svenska Whiskyförbundet.

Sommarölsträffen 2009

2009-06-16T12:11:00.017+02:00

I lördags var det dags för en av årets höjdpunkter för oss ölnördar nämligen den årliga sommarölsträffen. Den ägde som vanligt rum på Fräntorps folkets hus. Redan när jag, frugan och Victor anlände så var det fullt pådrag. En mängd bekanta hembryggare, ölfrämjare, bloggare och ölnördar i största allmänhet skymtades i folkmassan. Tydligen så var det rekord i år med 160 besökare och 31 olika ölsorter. Ett gäng olika ölstilar var representerade, även om tyngdpunkten låg på ljusare öl. Det var ju trots allt sommarölsträff. Tyvärr dock ingen lambic detta året. Det bör också påpekas att jag bara hann med att testa cirka 20 sorter av samtliga 31. Så det är inte omöjligt att jag kan ha missat nåt bra.

De tre vinnarna av årets sommarölsträff blev:

1. Drakens IPA. Bryggd av Rick Lindqvist, Tomas Lundqvist och Magnus Alström. En härligt fruktig, humlig och frisk IPA med mycket trevlig arom.

2. Stairway to Hopheaven IPA/Double IPA. Bryggd av Thomas, Mats och Peter Robertsson. En bra mer tung, besk och maltig IPA. Även om jag personligen hade velat ha mer frisk fruktighet och humlearom.

3. Alco Holik. Mörk tjeckisk lager bryggd av Tomas Andersson. Söt, rostad och maltig, men ändå frisk och lättdrucken.

Mina tre personliga vinnare blev:

1. Folky Single Hop Real Ale. Bryggd av Fredrik Berggren. En mycket trevlig engelsk bitter humlad med enbart East Kent Goldings humle. Rejält smakrik för en öl på 3.5 procent.

2. Drakens IPA. Nästan etta för mig också.

3. Drakens Pilsner. Härligt ren, frisk och välhumlad pilsner i den tyska skolan. Bryggd av Rick Lindqvist, Fredrik Eksted och Andreas Görts.
Bubblare: Silverpilens Bitter, Alco Holik och Lazy Sunbather Summer Ale.

Bryggarna av de tre vinnarölen mottog sina medaljer och folkets jubel. Det konstaterades också att det skulle behövas en större lokal nästa år. Samt kanske nån form av begränsning eller klassindelning av antalet tävlande öl. Ordföranden för Porter Drinkers Association, som enligt envisa rykten sågs med en ljus öl i näven, annonserade också att det kommer att hållas en ny porterfestival i Göteborg till hösten.

Efter alla dessa öl så var vi ganska hungriga och tog vagnen till Järntorget. Där intogs mer öl samt mat på Bishops Arms och The Rover. Senare på kvällen så gick vi hem till Christer. Där även Dempa och Weine höll till. Det bjöds på bra, samt även mindre bra öl i form av: Dogfish Head 120 Minutes, Dogfish Head Midas Touch, Cantillon Kriek, Rogue Chipotle Ale, HeBrew Jewbelation Twelve och Hoppin Frog BORIS The Crusher. Sen gick de andra vidare till Tre Små Rum, men jag och frugan var lite för trötta efter närmare 10 timmars öldrickande.

Gothenburg Beer Festival 2009

2009-06-14T23:43:00.007+02:00

I fredags så besökte frugan och jag Gothenburg Beer Festival som ägde rum på City Pub. När vi kom dit så mötes vi av partytält och en bajamaja inramade av kravallstaket. Det verkade som man hade planerat att festivalen även skulle äga rum utomhus, men att det hade ställts in på grund av det tråkiga vädret.

När vi kom in och lämnade våra biljetter så fick vi varsitt glas samt lista över alla öl som fanns representerade. Att kalla det hela för ölfestival kanske var smått överdrivet. All öl serverades från den vanliga baren av barpersonalen och en del av det som skulle ha funnits på fat verkade inte finnas. Listan på flasköl var däremot skaplig, med mycket öl från Tyskland och Östeuropa. En del amerikanskt, brittiskt och belgiskt fanns också, men inte så mycket utöver det vanliga. Förutom Dugges och Ahle så var avsaknaden av svenska microbryggerier förvånansvärt stor. En väldigt positiv sak var priserna, 15 kronor för ett smakprov på cirka 1.5 deciliter, och det gällde alla ölsorter utan undantag.

Hann faktiskt med att testa en hel del nytt:

-Ahle Jubileums Bitter, fat (3.2 poäng)
-Bernard Ljus, flaska (3.3 poäng)
-Störtebeker Pilsener, flaska (2.6 poäng)
-Strömsholms Slussvaktaren, fat (2.4 poäng)
-Bernard Mörk, flaska (3.5 poäng)
-Liefmans Kriek, flaska (4.2 poäng)
-Qvänum McBrian Skotsk Ale, flaska (2.7 poäng)
-Qvänum MsBrian, flaska (2.5 poäng)
-Belhaven Scottish Stout, flaska (3.9 poäng)
-Inveralmond Blackfriar Scottish Ale, flaska (3.7 poäng)
-Belgia Gingers Beer, flaska (1.8 poäng)
-Zywiec Freeq Golden Apple, flaska (1.5 poäng)
-St. Bernardus Abt 12, flaska (3.8 poäng)
-Bergquell Kirsch Porter, flaska (1.9 poäng)

Avslutade festivalen med lite Dieu du Ciel Péché Mortel som är en gammal favorit. Sedan blev det en Örebro Bitter och lite mat på Tre Små Rum innan vi åkte hem och somnade.
Lisa har också skrivit om festivalen.

Bowmore Laimrig

2009-06-11T22:56:00.003+02:00

Provar Bowmore Laimrig 15 yo Sherry finish 50,3% ikväll. Lagrad 10 år på bourbonfat och sedan 5 år på sherryfat. Den släpptes på systembolaget i maj och kostar 559 kronor. Senast jag var på bolaget i Nordstan så fanns det kvar ett antal flaskor.

Doft: sherry, rök, torkad frukt, sälta, choklad.

Smak: sherry, rök, tjära, russin, choklad, ek, sälta. Lång finish med rök och choklad. Komplex. Röken och sherryn är integrerad på ett bra sätt.

Ibland är rökig Islaywhisky med sherrykaraktär väldigt gott och det här är ett lysande exempel på just detta. Betyg: 9 poäng av 10

Mitt i månaden släppet för juni

2009-06-11T13:54:00.007+02:00

-Stone/Nøgne Ø/Jolly Pumpkin Special Holiday Ale, 9%, 355 ml flaska, 49.60 kr
-Rogue Smoke Ale, 7%, 650 ml flaska, 69.80 kr
-Rogue Chocolate Stout, 6.5%, 650 ml flaska, 69.90 kr
-Shipyard Barley Wine Style Ale, 8.5%, 650 ml flaska, 61.20 kr
-Herslev Midsommer Bryg, 5.5%, 500 ml flaska, 49.50 kr
-Jolly Pumpkin Calabaza Blanca, 4.8%, 750 ml flaska, 120.10 kr
-BFM Brasserie Des Franches-Montagnes Abbaye de Saint Bon-Chien Grand Cru, 11%, 1500 ml flaska, 374 kr
-BFM Brasserie Des Franches-Montagnes Abbaye de Saint Bon-Chien, 11%, 750 ml flaska, 149 kr
-BFM Brasserie Des Franches-Montagnes 11ème Cuvée Spéciale, 5.5%, 750 ml flaska, 106 kr

Vill minnas att jag har läst något om en brown ale från Shipyard också. Eller var det nästa månad den skulle komma? Det känns ju minst sagt som ett ganska gedigert släpp som man skulle kunna bränna en massa pengar på. Med min arbetslöshetsekonomi så måste jag begränsa mig en hel del, men Jolly Pumpkin Calabaza Blanca samt Special Holiday Ale´en känns som givna köp.

Montagnes Abbaye de Saint Bon-Chien Grand Cru verkar helt galen. Skulle vara kul att testa men knappast till det priset. I och för sig så får man ju en minst sagt stor flaska, men än då.

Sen kommer det en del intressant på whiskyfronten också. Det som lockar mig mest är en 18 årig Laphroaig på 56.2% för 1145 kr som verkar vara en oberoende buteljering från The Whisky Agency. Om jag nu uppfattat det korrekt? Tycker man inte att det räcker så kan man också bland annat bränna pengar på en 26-årig Caol Ila för priset 1445 kr, eller en 32-årig Longmorn för 1759 kr. Då känns Bunnahabhain Peated 10 Years för priset 595 kr i alla fall lite mer överkomlig. Men det är bara att konstatera att man är för fattig för att kunna bli en riktig whiskynörd.